När den här tidningen kommer ut har Proffsredaktionen växlat ner och intagit ?viloläge?. Men ett och annat lastbilsrelaterat jippo besöker vi ändå. För vårt stora, personliga intresses skull.
Men hur skulle det egentligen sett ut om alla chaufförer och åkerier hade stängt ner verksamheten i fyra veckor? Sveriges Åkeriföretag har illustrerat vad som skulle ske med samhällsfunktionerna om transporterna plötsligt skulle upphöra. Och det tror jag att ingen skulle vilja uppleva i verkligheten.
Tänk att komma till tomma affärer, apotek och sjukhus utan mediciner och så vidare. Du förstår konsekvenserna, liksom jag. Tyvärr är det nog inte alla som tänker på den nytta som ni gör varje dag, varje natt, året runt…
Den här sommaren planerar jag att i huvudsak tillbringa på den egna fastigheten. Tvätta, måla och kanske byta ut en och annan bräda på huset. Och några timmar på stranden med familjen hoppas jag också på.
På tal om stranden. I den kommun där jag bor, Laholm, har vi Sveriges längsta badstrand. Och sannolikt den strand som skulle kunna leda till inbördeskrig om det inte vore för att laholmarna i grund och botten är ett ganska hyggligt folk.
Stranden vid Mellbystrand har i riksmedia emellanåt uppmärksammats för sitt nakenbad. ”Sedlighetspoliser” gillar inte riktigt det som ibland pågår i sanddynerna – vilket så klart alla får ha en synpunkt om.
Men badgäster med bara rumpor är ett litet problem i jämförelse med parkeringseländet i den motsatta änden av stranden. I Mellbystrand och i grannbyn Skummeslöv bjuds nämligen möjligheten att köra ner med den egna personbilen och parkera på stranden alldeles vid vattnet.
Bekvämt och praktiskt tycker många. För jävligt anser andra.
Mark- och miljödomstolen bestämde nyligen att förbjuda kommunen att upplåta strandområdena i Skummeslövsstrand och Mellbystrand för parkeringsändamål. Kommunen å sin sida tänker dock inte sätta upp några förbudsskyltar i år. Beslutet tänker man överklaga och därför har kommunen avsatt en herrans massa pengar till sin armé med advokater.
Det är bra att kommuner driver frågor till det yttersta som är av intresse för medborgarna. I synnerhet när det handlar om miljöfrågor.
Att ställa oljedroppande personbilar två meter från havet ska man tydligen få lov att göra. Detta samtidigt som tjänstemännen springer runt med tumstock i inlandet och mäter avstånden mellan privata filtreringsanläggningar till avlopp och närmsta vattendrag. Några meter för nära bäcken kan innebära kostsamma anläggningsarbeten för fastighetsägarna. Men så är ju så klart inte heller medborgarnas avlopp några turistmagneter. Och då kan man ju som kommun dra till med storsläggan.
Samtidigt – i en annan del av kommunen – har utländska långtradare embarkerat varenda ledig asfaltsyta i väntan på nya transportuppdrag. Det bajsas i dikeskanterna, flaskor, burkar, använda engångsgrillar och andra sopor kastas i naturen. Men si det tycks inte intressera kommunen nämnvärt… Det är i sanning en märklig tid vi lever i.
Nu monterar jag upp hängmattan. Vi ses igen i augusti, ha en skön sommar – och tack till er alla som håller Sverige rullande!