Men att det var farligt, togs uppenbarligen inte på så stort allvar av nämnda myndigheter. Snart inträffar det värsta tänkbara. En personbil kör in i det stillastående ekipaget och en kvinna avlider.
Genast börjar alla inblandade att peka på varandra. Ingen verkar vilja ta på sig ansvaret. Till slut pekar dock fingrarna åt samma håll. På chauffören i den havererade lastbilen. Han anhölls och misstänks nu för vållande till annans död och vållande till annans kroppsskada.
Uppgifter i bland annat Aftonbladet gör gällande att ekipaget stått still på motorvägen sedan 7-8 på morgonen. Olyckan inträffade strax efter kl. 14.
Det betyder att man haft minst sex timmar på sig att få bort ekipaget, eller åtminstone sätta upp varningsanordningar före detsamma. Men inget gjordes. Vare sig från åkeriets eller från myndigheternas sida.
Resultatet blev ond bråd död och en familjetragedi av stora mått.
Vi måste nu tillåtas ställa frågan vem som faktiskt bär ansvaret för det inträffade? Inte i syfte att hänga ut någon speciell person, tjänsteman eller myndighet. Snarare för att skapa möjligheter att kunna arbeta preventivt, för att på så sätt framöver kunna undvika, eller åtminstone minska risken för, den här typen av händelser.
Polisen och Trafikverket. Vilka roller har dessa båda myndigheter i fråga om trafiksäkerhet och framkomlighet på våra vägar? Detta måste ju verkligen utredas.
Chauffören är kanske den som vi behöver prata allra minst om. Han hade enligt uppgift placerat ut en varningstriangel. Som blivit överkörd. Kanske inte på rätt avstånd, vilket ju i så fall är fel. Men likväl – överkörd av andra trafikanter.
Åkeriet har så klart ett stort ansvar. Kanske inte för att lastbilen havererade utan mer för att inte ha tillräckligt god ekonomi för att kunna forsla bort sin haverist från den hårt trafikerade motorvägen.
Är det rimligt att ett företag, oavsett nationalitet, ska få lov att bedriva åkeriverksamhet när man inte har pengar att ens kunna anlita en bärgare?
Havererade lastbilsekipage på våra vägar får aldrig normaliseras och personligen anser jag att man borde fokusera på det grundläggande problemet, att ett fordon som får haveri inte ska behöva stå uppställt på en väg längre tid än nödvändigt. Därför bör man, menar jag, kräva en internationell bärgningsförsäkring för fordon i internationell trafik. Alternativt att åkerier som bedriver internationell trafik deponerar några tusenlappar till respektive hemlands ”Transportstyrelse”, som åtminstone täcker kostnaderna för att få sitt ekipage bärgat till närmast lämpliga avfart/parkering efter ett eventuellt haveri.
Vi kan aldrig lagstifta bort fordonshaverier, däremot kan vi eliminera riskerna betydligt genom att diskutera fram lösningar. Detta är vi skyldiga inte minst den nu omkomna kvinnans anhöriga – och alla andra som drabbats av liknande tragedier…