Vi vet ju alla hur det har gått sedan dess. Inte mycket har hänt. Tiden för hur länge en klamp ska få sitta på fuskarens bil kommer förvisso att förlängas – men att kalla det för ”klampning på riktigt” är väl ändå att ta i? Och trafikpoliserna är nu färre än någonsin, vilket gör att ”ordning och reda” är något som sannolikt blir fullständigt omöjligt att skapa på våra vägar.

I Bryssel kämpar två tappra herrar för att försvara den seriösa branschens väl och ve. Jens Nilsson (S) och Peter Lundgren (SD) har en tuff uppgift med att mota ett i mina (och i många andras) ögon smått vansinnigt förslag till mobilitetspaket. Åtminstone i de delar som handlar om cabotage- och kombitrafik.

Genom att ”förenkla” reglerna, vill man enligt det liggande förslaget göra det lättare för polisen att kontrollera vägtransporterna. Jo, förvisso blir det ju enklare. Men kanske främst för förespråkarna för social dumpning.

För att motverka just den sociala dumpningen, filar man på utstationeringsdirektivet. Och det är i skenet av det som trovärdigheten för hela ”paketet” får sig en lusing. För eftersom syftet med att förenkla cabotagereglerna var att göra kontrollerna enklare, skapar man istället ett helt nytt, och antagligen ett betydligt större problem – att kontrollera så att utstationeringsdirektivet efterlevs…

Grundsyftet med cabotaget bottnar i miljöeffektivare vägtransporter. Att en lastbil som avslutat sin internationella transport ska kunna ta en nationell transport på sin returresa för att på så sätt undvika alltför långa sträckor med tom bil.

Tanken var alltså inte att en utländsk lastbil skulle lossa den internationella lasten i Malmö för att därefter kryssa runt i Norden så länge att myndigheterna bokstavligt talat får kasta ut dem över nationsgränsen.

Som sagt, trafikpolisen är en rödlistad yrkesgrupp. Sett ur ett rent ekonomiskt perspektiv borde det ju vara en god investering att anställa fler trafikpoliser och se till så att de får rätt verktyg och villkor för att kunna utföra fler kontroller. Trafikpolisen har ju alla förutsättningar att kunna bli en självfinansierande enhet.

Branschen står inför stora utmaningar. Det handlar så klart inte endast om den olagliga transportverksamheten – som måste stävjas. Ett av de största orosmomenten kan ju tänkas vara det som nyss nämnts, att man kommer att göra det både lagligt och (ännu) enklare för utländska transportörer att konkurrera ut våra svenska åkerier.

Hittills har ”bara” fjärrtrafiken hotats. Högst sannolikt är att många fler transportkategorier kommer att få känna på en ökad prispress om – och i så fall när – EU öppnar Pandoras ask i form av ett mobilitetspaket, som riskerar knuffa fler seriösa aktörer i transportbranschen över klippkanten på ruinens brant.