Snabbt kunde jag konstatera att man valt den tuffa vägen. I stort sett, i alla fall.
Numera anser man inte att en internationell transport är avslutad förrän dragbilen som kom in i landet har levererat allt gods till de slutgiltiga mottagarna, i enlighet med de adressuppgifter som står angivna i frakthandlingarna. Förr räckte det att ställa av trailern på svensk mark. Och därefter kunde man börja köra sina tre tillåtna cabotagetransporter.
En skärpning av rang, med andra ord. Men egentligen inte eftersom man hos Transportstyrelsen menar, när vi kontaktar dem, att så har man alltid tolkat reglerna. Skillnaden är att det nu står i vägledningen.
Jag skrynklar pannan. Har man verkligen haft den tolkningen tidigare? Och hur skulle till exempel poliserna – och (inte minst) speditörer och åkare kunna känna till det?
En annan punkt som har skärpts, åtminstone i den officiella vägledningen, är att det framöver går att rapportera en transportör för otillåtet cabotage om det ombord på lastbäraren ligger gods från fler än tre olika avsändare till tre olika mottagare ombord. Med andra ord kan polisen alltså rapportera en transportör för otillåtet cabotage även om transportören inte har avslutat tre inrikes transporter och påbörjat (åtminstone) sin fjärde.
Vad gäller kombinerade transporter så är den stora nyheten att man nu inför ”150-kilometersregeln” även för transporter som går med järnväg. ”Närmast lämpliga” järnvägsstation ska alltså väljas inom en 15-milsradie om inte ”synnerliga skäl” föreligger.
Mer om förändringarna kan ni läsa här på vår hemsida i den artikel som vi publicerade den 3 oktober (Ny skarpare cabotagetolkning från Transportstyrelsen).
Min första reaktion på den nya vägledningen var att det framöver skulle bli omöjligt för speditören att sprida det internationella godset på bästa miljömässiga sätt i landet. Om en utländsk bil har gods till flera olika mottagare i Sverige, till exempel i Göteborg, Stockholm och i Kalmar, blir det kanske lite väl mycket körning med halvfulla bilar, tyckte jag då.
Fast å andra sidan – efter att ha diskuterat med kloka människor i min närhet – möjligheten att sprida med svenska ekipage finns så klart kvar. Och det är självklart det allra bästa för den inhemska transportnäringen.
Tanken med cabotage är inte – och har aldrig varit – att utländska ekipage ska fara runt och agera lokaltransportörer i andra EU-länder. Syftet är att lastbilen ska vända hemåt och det är i den riktningen som cabotagetransporterna rimligtvis borde gå.
I mina ögon ser det ut som att Transportstyrelsen har gjort en alldeles lysande tolkning. Polisen ges möjlighet att sätta stopp för en olaglig transport redan innan den har fullbordats, vilket ju är en önskedröm för vän av ordning inte endast vad gäller olagliga transporter.
Om man ska yttra en kritisk kommentar så skulle det vara hur Transportstyrelsen valt att informera alla berörda om ändringarna i vägledningen. Den hamnade lite i skymundan på myndighetens hemsida och de speditörer vi talat med hade ingen aning om vad som skulle gälla från och med den 1 oktober i år.
Inte heller särskilt många poliser kände till förändringen. Och det är ju faktiskt ganska anmärkningsvärt. Ett pressmeddelande till lastbilstidningarna och ett mejl till åkeri- och speditörsorganisationerna hade varit önskvärt.
Kanske något att tänka på i framtiden, Transportstyrelsen?