I sak har myndigheternas generaldirektörer rätt vad gäller hastigheters betydelse för vår allas säkerhet på vägarna. Däremot kan sättet att uttrycka sig på med all rätt kritiseras. Men det värsta av allt är att man i vissa delar av artikeln sannolikt inte håller sig riktigt till sanningen.
Debattartikeln, som så många andra artiklar, kan läsas med olika ögon. Personligen var min första reaktion att man pekar ut yrkestrafiken som ett kollektiv där alla kör som galningar utan det minsta lilla trafikvett mellan öronen. Och nog finns det förare som passar väl in i den beskrivningen, handen på hjärtat.
Dessbättre tror jag att dock att merparten av yrkesförarna är stolta yrkesmän och -kvinnor som gör sitt yttersta för att se till så att både de själva och alla medtrafikanter ska komma hem till sina familjer i ”gott skick”.
Av debattartikeln framgår att 70 procent av de tunga fordonen kör för fort. Den statistik man hänvisar till är från 2016 då 270 personer omkom i trafikolyckor. Att man använder sig av äldre statistik kan ursäktas av det faktum att det sannolikt inte finns några senare undersökningar att tillgå. Inte heller legitimerar det att yrkesförare kör för fort just här och nu.
Generaldirektörerna har i sin debattartikel däremot glömt bort att nämna sina egna tillkortakommanden. Förvisso bygger man om felaktigt utformade vägar och trafikfarliga korsningar, säkerligen för allt vad budgeten tillåter. Däremot går det uppenbarligen för sakta, vilket sannolikt beror på allt för låga anslag i jämförelse med behovet. Och oavsett så kan man naturligtvis inte bygga bort idiotiska beteenden i trafiken.
När vi på Proffs kontaktar Transportstyrelsen så säger man bland annat att man inte kan se något samband mellan statistiken för det ökande antalet döda och färre poliskontroller. I ett brev som den ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving skickat ut internt inom Polismyndigheten säger han bland annat att ”Vi vet att polisens arbete med hastighet och nykterhet har betydelse för antalet döda och allvarligt skadade i trafiken”.
Brevet skickades ut den 25 januari, alltså fyra dagar innan den aktuella debattartikeln publicerades.
Konkret innebär det att Polisen har en helt annan uppfattning än den som debattartikelförfattarna har. Det kan bero på att man lutar sig mot olika forskningsunderlag. Löfving skriver nämligen i den efterföljande meningen att ”Den strategi för trafikövervakning som vi beslutade om 2016 bygger på mångårig forskning som visar just det sambandet”.
En inte helt orimlig slutsats är att Transportstyrelsen och Trafikverket kanske borde sätta sig ner tillsammans med Polismyndigheten för att reda ut vad det är som egentligen gäller beträffande trafikövervakningens betydelse för säkerheten på vägarna.
Den ställföreträdande rikspolischefen är självkritisk i sitt interna brev. Han menar att trafikövervakningen har legat på en alldeles för låg nivå de senaste åren. ”Vi har inte det trafikarbete som ankommer på oss för att uppfylla vår del i nollvisionen”, skriver han.
Att Transportstyrelsen och Trafikverket har en annan uppfattning må så vara. Men att påstå att trafikövervakningen inte har något samband med antalet trafikdödade är ren lögn om man nu ska lita på det som Löfving skriver.
Att ljuga ska man som myndighet givetvis inte syssla med, det är grovt vilseledande och ett tjänstefel av högsta rang! Den enda effekten som kommer ut av en sådan lögn är att man spär på föraktet mot lastbilschaufförerna. Något som våra vardagshjältar definitivt inte förtjänar! De kör inte för sitt eget höga nöjes skull – de gör det för oss alla. Även för generaldirektörerna i fråga!
Fordonen på bilden har
inget med artikeln att göra!
Foto: Göran Rosengren, arkiv