När vi talar med politiker om kriminalitet inom vägtransportbranschen får vi allt som oftast höra hur regeringen har tagit ett tuffare tag mot cabotagefuskarna genom ett ekonomiskt tillskott till Polisen. Alltså 100 miljoner kronor som ingen vet var de blivit av. Likaså talas det om ett skärpt beställaransvar, som efter 1,5 år efter att ”skärpningen” trädde i kraft inte har inneburit ett smack eftersom ingen (mig veterligen) har dömts för brottet.
Och hur det gick med ”klampning på riktigt” känner de flesta till. Den värsta effekten för lagbrytarna har blivit 12 timmars extra ledighet. De som inte har för avsikt att betala bryr sig troligtvis inte heller om ifall det handlar om 24 eller 36 timmars oplanerat stillestånd.
Ett bevis för det sistnämnda fick vi senast i slutet av oktober då ett bulgariskt åkeri ertappades med att i två fall köra otillåtet cabotage med två olika dragbilar på två olika håll i Skåne.
Båda bilarna klampades – och båda smet iväg efter att klamparna tagits bort. Utan att betala!
Cirka två veckor efter att bilarna försvann, betalades båda förskotten (totalt 80 000 kronor). Men det beror uppenbarligen inte på att polisen har möjlighet att klampa i 36 timmar. Anledningen till att pengarna till slut betalades kan istället tillskrivas de envisa trafikpolisernas målmedvetenhet och (inte minst) den i båda fallen aktuella speditören DSV:s föredömliga ”bearbetning” av åkeriet för att förmå dem att göra rätt för sig.
Eftersom dragbilarna trotsade polisens uttryckliga order om att inte lämna platsen förrän förskotten hade betalats, upprättade trafikpolisen en anmälan om överträdelse av myndighets bud. Ett brott som kan ge upp till ett års fängelse.
Nu gick det inte så bra med den anmälan heller. Den lades nämligen ned, inte helt oväntat skulle jag våga påstå.
Det är så klart lätt att sitta på åskådarbänken och ha synpunkter på domaren och på spelarna på planen. Men jag har ett förslag till landets politiker:
Om det nu inte går att ändra lagstiftningen så att klampen får sitta kvar tills åkeriet har gjort rätt för sig, se då istället till så att brottsbalkens 17 kapitel 13 § ”Överträdelse av myndighets bud” effektivt kan tillämpas på smitarna. Låt det kosta i andra änden istället i de fall en transportör vägrar att rätta in sig i ledet och som slår mynt av att lura brallorna av både den seriösa vägtransportbranschen och vårt svenska rättsväsende.
Som lagen är skriven idag, förstår jag att det kan vara riskfyllt för en åklagare att driva ett mål som ovannämnda. Men genom att lägga till några enkla ord i lagtexten kan vi sannolikt ta ett viktigt steg i rätt riktning mot ”ordning och reda” på våra vägar.
Men visst, det handlar så klart om vilja. Politisk sådan. Och det brukar vi inte vara särskilt bortskämda med så här mellan två riksdagsval.