Men allt har inte förändrats. Som till exempel transportfuskarnas verksamhet – den tycks rulla på som vanligt. Landets trafikpoliser känner troligtvis inte av någon ”corona-effekt” i det avseendet. Däremot jobbar man lite annorlunda för att skydda sig själv och andra från risken att bli smittad.

Som den trogne Proffsläsaren säkert känner till, besöker vi tämligen ofta trafikpolisen ute i deras dagliga kontrollverksamhet. Nyligen tillbringade jag en hel dag med dem i Helsingborgs hamn, vid färjeterminalen närmare bestämt. Egentligen var det endast en (1) trafikpolis, självaste gruppchefen Farid Umeflod, men med sig hade han tre polisaspiranter.

Temat för dagen var att låta aspiranterna få ett hum om hur lastsäkringskontroller går till. Allt från principerna för lastsäkring till hur själva kontrollen skulle utföras gick Farid igenom. Och det som värmer i mitt hjärta är att se hur aspiranterna – på riktigt – visar stort intresse för arbetsuppgifterna och för ”utbildningen”.

Under de timmar kontrollen pågick, fick sammanlagt åtta förare betala böter för bristfällig lastsäkring. De allra flesta fick betala 1 500 kronor, men någon fick gräva djupare i plånboken eftersom det handlade om en farligt gods-transport. 4 000 kronor kostar det att slarva med lastsäkringen i det fallet.

Och där börjar böterna likna ett straff, vill åtminstone jag påstå.

Jag har full förståelse för svårigheterna att lastsäkra styckegods där varje kolli kan se olika ut, med varierande kvalitet på emballagen. Likaså måste så klart godsvikten fördelas rätt på lastbäraren i det fall det handlar om tunga prylar. Jag vet – jag har själv kört yrkesmässigt, bland annat som lots.

Men på något sätt är det här någonstans som yrkesstoltheten borde komma fram. För en ”riktig” yrkesförare handlar det inte bara om att vara skicklig på att manövrera sitt ekipage. Det handlar minst lika mycket om att se till så att kundernas gods inte skadas under transporten, liksom att göra sitt yttersta för att inte riskera att en olycka händer på grund av tappat gods – eller att gods förskjuts så att föraren plötsligt tappar kontrollen över sitt ekipage. Detta måste vara ledstjärnan i allt professionellt yrkesutövande – inte endast för en chaufför.

”Hur hade du tänkt att det här skulle kunna säkras”, hörs en chaufför säga under en av kontrollerna. Det är svårt för mig att hålla tyst. Att ”tänka” på hur föraren ska lösa sin arbetsuppgift kan ju näppeligen vara någon annans uppgift än den aktuella chaufförens.

Det hör till saken att det inte alls hade varit särskilt svårt att säkra godset. Inte ens på kontrollplatsen – men givetvis hade det varit ännu lättare på terminalen.

Nu är det i sanningens namn inte sällan som en chaufför hämtar upp en färdiglastad trailer, vanligt är också att de är plomberade vilket gör det väldigt svårt för vederbörande att ta sitt föraransvar. Och nu kommer vi till pudelns kärna.

Förvisso är böterna löjligt låga med tanke på vad som kan hända med dåligt säkrad last. Men det borde i rättvisans namn vara straffbart även för den som lastat trailern om denne inte säkrat godset enligt konstens alla regler. I synnerhet om man på terminalen dessutom har plomberat trailern.

En plomb på en lastbärare med bristfälligt säkrat gods borde alltså per automatik innebära en sanktionsavgift till det företag som utfört lastningen. Punkt!