Till exempel såg jag infrastrukturminister Tomas Eneroth i en debatt i riksdagen, efter den fällande tingsrättsdomen. Där och då nämnde han tingsrättens dom som ett bevis på vad gott regeringen har gjort för att skapa ”ordning och reda”. Liksom ”cabotagemiljoner” och ”klampning på riktigt”.
I det ögonblicket skickade jag min tax att apportera skämskudden. Bedrövligt är ordet som först kommer upp i mitt huvud.
Juristen Tommy Pilarp och undertecknad har i omgångar pratat om cabotagereglerna. Pilarp har i flera år påtalat det faktum att Sverige inte har utfärdat några tillämpningsföreskrifter som klargör vad begreppet cabotagetransport egentligen innebär.
Transportstyrelsen har förvisso utfärdat dokumentet ”Vägledning vid tillämpning avseende cabotagetransporter och kombinerade transporter”. Men eftersom Transportstyrelsens vägledning inte på något sätt är en föreskrift utan endast ska ses som en hjälp hur man tolkar regelverket, faller det så klart platt till marken vid en eventuell rättegång. Åtminstone i högre instanser såsom nu har skett.
Hovrättens dom skulle kunna vara formulerad av Tommy Pilarp. För det är nästan ordagrant så som han har sagt i flera år vid det här laget. Och ändå – trots att Pilarp har konsulterats i många olika syften för att klargöra och bena ut vilka regler som gäller, så har åtminstone våra politiker slagit dövörat till – på riktigt.
Och nu står vi här med en friande dom och ett ”beställaransvar” som knappt ens är värt trycksvärtan i lagboken. Lagen kan helt enkelt, i många fall, inte tillämpas på cabotageärenden.
Eneroth! Du har sällan eller aldrig själv svarat på våra frågor som vi har ställt i ämnet – kanske inser du nu att du personligen åtminstone borde ha läst dessa frågor, och inte endast lämpat över det på dina sekreterare.
Ja, jag är förbannad. Inte på något sätt därför att DSV har klarat sig undan det ansvar som regeringen har gapat om, utan snarare för att ansvariga ministrar har varit fullständigt tondöva och för att man har försökt slå i en hel bransch att man jobbar för deras sak. För DSV har gjort exakt så som politikerna skulle ha gjort – lyssnat på Pilarp.
Det finns dessutom fler som borde rannsaka sig efter den här domen. Till exempel den stora, svenska åkeriorganisationen som tydligen inte heller har sett det här komma. Eller som kanske har sett det, men som har undvikit att gå i konflikt med ministrar och andra politiker av någon outgrundlig anledning.
Den som känner mig och som någon gång har diskuterat beställaransvaret med mig, vet att detta var ett domslut som jag förväntade mig.
”Lätt att vara kaxig”, tänker troligtvis en del. Ni kan uttrycka er precis hur ni vill. Jag tar inte åt mig eftersom jag gissar att alla argument från ”de vise männens” sida nu har tagit slut. Eller i alla fall borde de vara slut om det skulle råka finnas ett litet uns av hyfs i vederbörande.
Jag förväntar mig nu att samtliga politiker med ansvar för vägtransporter så snabbt som möjligt sätter sig ner och brainstormar om hur man ska skapa ordning och reda på vägarna på riktigt.
Under tiden sätter jag mig ner och väntar på nästa katastrof, nämligen det som ska komma ut ur utredningen om effektivare kontroller på väg. Alltså utredningen som Sveriges styrande politiker under en längre tid har använt som sköld för att värja sig mot andra ”besvärliga frågor” från Proffs på temat ordning och reda på våra vägar.
Nu är utredningen gjord, nu återstår att ta reda på vad den kommer att leda till. Eller kanske främst om den kommer att leda till något över huvud taget…