Enligt vad vi på tidningen erfar så handlar det allt som oftast om bristande dokumentation när ett åkeri tvingas att avbryta transporten och betala sanktionen. Inte sällan är det speditörens ”fel” att transporten hindras från fortsatt färd.
Att fylla i en frakthandling borde rimligtvis varje speditör klara av. Att instruera sina anlitade åkerier vilka dokument som ska finnas med under transporten torde inte heller innebära någon större insats från speditörens sida. Likväl konstaterar vi att flera hundra inrikestransporter som utförs med utlandsregistrerade dragbilar ”åker dit”.
För speditörens del spelar det kanske ingen större roll om ett åkeri krävs på en sanktionsavgift. Även om speditören visar sin ”goda vilja” och betalar förskottet, är det redaktionens bestämda uppfattning att åkerierna i de allra flesta fallen får stå för notan genom avdrag på avräkningen.
Chauffören och åkaren har så klart ett stort ansvar för att dokumentationen är korrekt. Men med tanke på att det inte krävs någon särskild utbildning för att få lov att köra/bedriva internationella transporter, är det enligt min uppfattning inte så svårt att förstå varför det ofta blir problem vid en poliskontroll.
Speditören kommer som sagt till undsättning. Kanske främst för att rädda sitt anseende gentemot polisen. Men så har vi speditörer som gång på gång trotsar lagen. Visst, de betalar sanktionsavgifterna – om än motvilligt och inte sällan utan utdragna diskussioner med hot om att blanda in advokater och jurister.
Och nästa dag står samma speditörs trailer på kontrollplatsen – och historien upprepar sig. Gång på gång, samma visa om igen… Både med egna dragbilar och med inhyrda.
Jag anser att det är märkligt att inte EU reagerar. Man har infört krav på YKB men varför kräver man inte en sjätte delkurs för chaufförer som kör internationella transporter? Likaså att man ställer kompetenskrav på näringsidkare som bedriver den typen av transporter.
Om man funderar i konspiratoriska tankebanor så är det lätt att dra slutsatsen att ”money talks”. Om en speditör har till exempel 1 000 enheter ute på vägarna samtidigt och att en av dessa råkar bli ertappad med att köra otillåtet cabotage, då blir det en försumbar kostnad för verksamheten oavsett om det kostar 40 000 eller 60 000 kronor.
En turkisk transportör sa till mig för några år sedan att ”pengarna är inte det stora bekymret, det är desto kostsammare att ni på Proffs skriver om oss i dessa sammanhang”.
En annan tanke är att industrin gärna ser att man har tillgång till billigare transportalternativ än vad en svensk åkare kan erbjuda – och att de därför lobbar hårt för att inte göra tillvaron ”besvärligare”. Det är ju alltid bra att kunna skylla på okunskap. Ett argument som borde vara hyfsat lätt att slå omkull genom nyss föreslagna kompetenskrav.
Vi på Proffs vill gärna fortsätta att sätta en högre prislapp på transportfusket, detta genom att marknadsföra fuskarna i illustrerade artiklar. Du som anser dig stå på rätt sida av lagen ska därför köpa en prenumeration för 315 kronor (swisha gärna till 123 597 84 24, skriv adressen i meddelanderutan). Då hjälper du inte bara oss – du hjälper även dig själv och dina kollegor i kampen för en sundare bransch.
Avslutningsvis vill jag tacka dig för året som har gått. Hoppas att du får en riktigt härlig jul- och nyårshelg!