Hur länge ska det bedrövliga systemet för prissättning av strömmen tillåtas finnas kvar? Man skyller på ”kapacitetsbrist” i elnätet (och, så klart, på kriget i Ukraina). Kommer vi därmed att någonsin kunna elektrifiera i den takt som politiken vill – eller blir det så att staten kommer att falla på eget grepp eftersom man i årtionden har låtit transmissionsnätet förfalla?

Det pratas vitt och brett om elektrifiering av vägtransporterna. Lastbilstillverkarna överglänser varandra ständigt med nya innovationer och lastbilarna rullar allt längre på en laddning. Tidsåtgången för att ladda fordonen blir dessutom allt kortare för varje dag som går.

Men för att kunna ladda snabbare, måste effekten öka. Och det som redan var ett bekymmer blev plötsligt etter värre. Överföringskapaciteten i det svenska transmissionsnätet är rent ut sagt urusel.

Sverige har ett av världens äldsta transmissionsnät. Många av landets ledningar och stationer börjar närma sig slutet av sin livslängd och måste förnyas innan de blir för gamla. Allt enligt myndigheten Svenska kraftnät. För att klara samhällets snabba elektrifiering behövs det nya och upprustade elnät.

Så är det. Men ledtiderna för att bygga nya stam- och regionnät är väldigt långa, vi pratar 10–15 år, och kanske längre än så. Och eftersom hela transmissionsnätet består av omkring 1 700 mil kraftledning förstår sannolikt var och en att vi står inför ett hyfsat stort problem.

Som elkonsument märks problemen oftast i form av skyhöga elräkningar. Regeringen menar att vi ska köpa solceller och elbilar för att slippa höga drivmedelskostnader samt att ladda dessa fordon på natten. Man pytsar också ut bidrag under några månader så att folk ska klara av att betala sina elfakturor.

Det som däremot verkar helt främmande för landets ledande politiker är att hushållen som idag pressas hårt av elräkningarna och den skenande inflationen i övrigt – samt höjda räntor – sannolikt inte har en tillräckligt tjock plånbok för att dessutom investera 150 000 i solceller.

Är nya bidrag lösningen för regeringen eller är det läge att konstatera att medborgarnas ”lador” nu ekar tomma?

Elbörsen, Nordpool, har som bekant delat upp Sverige i fyra elområden. Det innebär hyfsat billig ström i norr och katastrofalt dyr i söder. I Finland har man endast ett. Där får alla betala solidariskt betala samma pris och det är ju precis så det ska se ut.

Givetvis förstår jag att områdesindelningen bygger på var någonstans i landet som kraftproduktionen finns. Men om vi hade haft ett fungerande och väl underhållet transmissionsnät (som vi faktiskt betalar för) så hade avstånden inte betytt lika mycket.
Vi medborgare tvingas att betala skyhöga nätavgifter för något som inte fungerar.

Uselt. Snudd på bedrägeri. Och hade det handlat om en affär mellan konsument och ett säljföretag i något annat sammanhang hade det säljande företaget utan tvekan blivit svartlistat.

När den här tidningen kommer ut är det snart dags för lastbilsmässan på Elmia. Kanske befinner du dig där när du läser dessa rader? Ta då gärna en titt i lastbilstillverkarnas montrar och se vilka fantastiska elfordon de tillhandahåller. Men vågar våra svenska åkerier satsa på elektriska lastbilar? Jag menar ”fullt ut” och inte några enstaka i marknadsföringssyfte. Och finns det förutsättningar för en ”elbilsåkare” att ladda sina fordon när flottorna växer?

Att ”ladda på natten” lär ju snart kunna bli lika dyrt som att göra det på dagen – om åkerierna tar steget och ställer om från fossilt till elektriskt vill säga.