I en debattartikel i Dagens industri den 15 september beskriver Andreas Carlson, infrastruktur- och bostadsminister (KD) och Thomas Morell, vice ordförande i Trafikutskottet (SD) förfallet av det svenska vägnätet. De berättar också om hur regeringen och Sverigedemokraterna vill arbeta för att beta av underhållsskulden vad gäller vägnätet. Och järnvägsnätet.

Det är stora summor som nämns i debattartikeln. En miljard, 300 miljoner, 100 miljoner …

Men även om det för många av oss ”vanliga människor” handlar om obegripligt mycket pengar så är den viktiga frågan; kommer det att innebära någon större skillnad för trafikanterna?
Självklart är ju mer pengar väsentligt mycket bättre än samma eller inga pengar. Men enligt Transportföretagen behövs det satsas två miljarder kronor extra per år – enbart för att underhållsskulden inte ska växa.

Marcus Dahlsten, vd på Transportföretagen, menar att om inte regeringen kraftsamlar med en långsiktig och finansierad underhållsplan för vägarna har vi snart en vägkris vid sidan av elkrisen. Varför lyssnar man inte på Dahlsten?

Transportföretagen har förresten tagit fram en förnämlig karta på internet där man anger ”statusen” på landets vägar. Där kan man bland annat se hur läget är idag men också hur det skulle kunna se ut år 2032 om regeringen avsatte ytterligare pengar för vägunderhåll.

Många vägar lyser rött med dagens budget. Men det gör de faktiskt även om regeringen sköt till ytterligare fyra (4) miljarder kronor per år, om än mindre rött jämfört med i dag.
I det fall kartan stämmer ger det en skrämmande bild av hur illa ställt det är.

Sverige har ett slags (ytterst pinsamt) ”världsrekord” i att missköta sin egen infrastruktur. För oavsett om det handlar om vägar, järnvägar, elnät eller telefonnät så har det gått åt helskotta i varje enskilt fall.

I ovan nämnda debattartikel skriver författarna att ”Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att rusta upp infrastrukturen. Fokus är att fortsätta förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Så rustar vi Sverige starkt.”.

Hoppas att samtliga partier, på båda sidor, förstår vikten av att ”förvalta våra gemensamma resurser”. Jag håller tummarna hårt för att vi i framtiden kommer att ha regeringar där alla begriper hur viktigt det är med en fungerande infrastruktur – i hela landet.

I höstbudgeten som nyligen presenterades kan vi bland annat se att skatten på såväl bensin som diesel kommer att sänkas. Och visst, varje öre räknas – självklart är det så. Men frågan är om vi ens kommer att märka av prissänkningen på bränslet när vi står där på macken?
Prisskillnaden är så marginell att den i princip försvinner i den berg- och dalbana som den svenska kronan åker rent värdemässigt gentemot andra valutor.

Däremot kostar skattesänkningen mycket pengar. 6–7 miljarder, om jag är rätt informerad.
Jag vill tro att majoriteten fordonsägare hade kunnat skippa den ”allmosan” i det fall alla dessa miljarder hade satsats som ”extrapengar” för att rusta upp vägnätet. Jag kan så klart ha fel, men jag tvivlar på det …

Lägger vi dessutom till de dryga två miljarderna som plastpåseskatten inbringar så vore lyckan total. Det svenska folket har sannolikt accepterat den skatten, för om vi vill ha plastpåsar till våra sopor så köper vi billiga sådana från Kina(!).

Och det skulle vara riktigt intressant att se hur Transportföretagens vägkarta såg ut om regeringen sköt till ytterligare åtta miljarder kronor per år till vägunderhållet.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag absolut är fullt medveten om att många av landets fordonsägare redan före skattesänkningen betalar hutlöst mycket i skatt. Men lek med tanken – det är inte särskilt mycket som ska till för att skapa förutsättningar för en avsevärt bättre vägstandard.