Men vår absoluta inställning är att man som företag måste få verksamheten att gå runt, och att man som läsare är beredd att betala för sådant som man konsumerar.
Även om artiklarna ”ändå ligger där”, som någon uttryckte det, så innebär det inte att det alltid ska vara gratis att läsa dem. Ungefär som att ”eftersom du ändå kör från Stockholm till Malmö så ska jag kunna skicka en pall gods med dig utan att betala för tjänsten. Eller hur?
Att kossan är mjölkad betyder inte att mjölken är gratis.
”Artiklar som har ett stort allmänintresse hos oss i transportbranschen måste ju gå att läsa”, skrev till exempel en läsare till mig precis efter att betalväggen hade aktiverats.
Det enkla svaret är att – ”de går att läsa för några hundralappar om året”.
Den läsaren återkom aldrig i ämnet.
Oavsett så är det positivt att se att många av er har valt att prenumerera på tidningen. Det ger oss möjlighet att fortsätta vår kamp för bättre villkor i vägtransportbranschen.
För 379 kronor får du hem vår tryckta tidning i brevlådan i ett helt år. Du kan även läsa den i appen, samtidigt som du får tillgång till samtliga ”låsta” artiklar. Ett mycket rimligt pris, vågar jag bestämt påstå.
Den stora knäckfrågan är om vi ska ha någon fackpress kvar? Eller ska vi i framtiden exempelvis förlita oss på Facebook och andra sociala kanaler där företagen själva får beskriva sina produkter och tjänster? Helt okritiska ”artiklar”, inte sällan producerade av en flashig reklambyrå, ska tilläggas.
Och här kommer annonsörerna in i bilden. Genom att annonsera i den seriösa fackpressen, visar man att man värdesätter redaktioner som med kritiska ögon testar, klämmer och känner på de produkter som erbjuds vägtransportbranschen.
Annonsörerna visar också att man är beredd att stötta fackpressen för att på så sätt få möjlighet att få ut sina pressmeddelanden på bred front. Det finns en hel del företag som inte lägger en krona på annonser, men som förväntar sig att deras pressmeddelanden ska publiceras. Hur fräckt är inte det?
Nu är Proffs en tidning som inte byter annonser mot redaktionella texter och just därför ”gallras” inte icke-annonsörernas pressmeddelanden bort. I vanlig ordning gör vi en redaktionell bedömning om budskapet i fråga har ett nyhetsvärde eller inte.
Den här ledartexten ska inte ses som något ”tiggarbrev”. Det som jag vill förmedla är att det finns stora nackdelar med att inte visa fackpressen sitt stöd. Ett färskt exempel är tidningen ”Klassiska Lastbilar”, som nyligen gick i graven. En tidning som har skänkt mycket glädje till läsare med intresse för gamla lastbilar men som troligtvis av ovan nämnda anledningar inte längre gick att producera.
Nu ligger midsommarfirandet framför oss med allt vad det innebär. Och därmed gör semesterperioderna sitt ”intåg” på allvar.
Jag önskar dig en härlig sommar – och passar samtidigt på att tacka alla som sliter med att hålla Sverige igång – och som prenumererar på Proffs!
Göran Rosengren
Chefredaktör