Hur mycket vätgas vi kommer att få se på Elmia i år återstår att se. Men att utvecklarna hos fordonstillverkarna allt oftare lyfter sina täcken från framtida ”hemliga framtidslösningar” är tydligt.
Samtidigt har vår redaktion överösts med inbjudningar till invigningar av laddstationer. Den ena stationen större den andra. Alla ska vara först, störst och bäst med det allra senaste inom laddteknik. Och det är så klart goda nyheter för de åkerier som har investerat i helelektriska, tunga lastbilar.

Det som känns konstigt är att det trots all uppmärksamhet som elektrifieringen av transportbranschen har fått, är ganska få dylika fordon som har sålts. Om vi bortser från den lättare distributionsverksamheten i våra större städer.

En tanke som ofta slår mig när det handlar om nyetableringen av laddstationer är att rastplatser för den stora gruppen vägtransportörer blir allt färre. Alltså för ”fossila ekipage” som ju de facto fortfarande är vanligast förekommande. Det pratas inte särskilt mycket om att anlägga nya parkeringsytor för den typen av yrkestrafik. Problemet med uppställningsplatser generellt har hamnat i skuggan av laddstationer känns det som.
Och även om alla vägtransporter hade elektrifierats så kvarstår samma problem. Var ska chauffören stanna för rast, vila och laddning?

Något annat som också har fått allt mindre uppmärksamhet är trafikpolisens numerära, negativa kräftgång. Även om en och annan ny trafikpolis poppar upp på landets kontrollplatser är utvecklingen skrämmande – åtminstone för de seriösa verksamhetsutövarna.

Att trafikpolisen på en del håll fortfarande är underordnad lokalpolisområdena är för mig en gåta. Det står ju tämligen klart att det konceptet inte håller.
Den sittande regeringen har länge pratat om att förändra trafikpolisorganisationen. Jag undrar vad det är man väntar på? När kommer det att hända?

För att skapa schysta villkor måste politikerna agera – nu. Och då inte bara genom att prata. Att det finns politiker som motarbetar en sund polisiär utveckling i nyss nämnda fråga är uppenbart. Men varför? Vad är det som är så svårt att förstå? Tycker någon att dagens trafikkontroller fungerar på ett sätt som gagnar såväl de seriösa aktörerna som den allt mer urvattnade ”nollvisionen”?

Vill vi på riktigt få bort skurkarna från våra vägar så finns endast ett alternativ – att skärpa kontrollverksamheten genom att fylla på med kunniga och motiverade trafikpoliser. Motivationen erhåller man genom att skapa en organisation som leds av engagerade och kunniga chefer som förstår värdet av vägtrafikkontroller.

Sådana ledare finns så klart även i lokalpolisområdena, men man får inte glömma bort att gängkriminaliteten självklart tar fokus från fortkörare och cabotagefuskare. Även om sprängämnen, vapen och narkotika transporteras på vägarna. Uttrycket ”hönan och ägget” gör sig påmint.

Förutom kunniga poliser krävs ytterligare en kugge i det rättsvårdande maskineriet – åklagarväsendet. Här finns mycket i övrigt att önska.
Att ha kunniga åklagare är viktigt. Att polisen lägger timmar på att samla in bevis och rapportera transportfuskarna blir så klart helt meningslöst om ärendet sedermera hamnar hos en åklagare som ”fattar nada” och som därför lägger ner ärendet.

Tack för kaffet säger Foxtrotnätverket och laddar om.
Och när hörde vi senast om ett ärende som handlar om beställaransvaret?

Fundera på om det kan ha ett visst samband så ses vi på Elmia!