Vid den här årstiden får vår redaktion oräkneliga ”tips” om vägar som inte är farbara på grund av snö och (i synnerhet) svarthalka. Allt bottnar oftast i kritik över ”dålig vinterväghållning”. Givetvis tar vi på Proffs dessa tips på största allvar – däremot, när vi kontaktar Trafikverket, får vi ofta höra att ”vi har alla tillgängliga resurser ute”. Alternativt att ”just den vägsträckan har åtgärdats”. Strax därefter skickar myndigheten skärmdumpar som visar en (eller ett par) halkbekämpande enheter på den aktuella vägen, med tidsangivelser och en del andra relevanta uppgifter såsom riktning på plog- och saltbilar.

Ett exempel utspelade sig i december då jag personligen pratade med en patrull från trafikpolisen i Helsingborg som vittnade om att det var glashalt på flera håll, på Europavägarna runt staden.

När jag strax därpå kontaktar Trafikverket skickar man snart ett antal skärmdumpar från sitt ”gps-system” som visar att en saltbil har passerat dessa platser några timmar tidigare.
Men faktum kvarstår. Polispatrullen berättar att det är så halt att det var ”problem att ens ta sig fram till fots” på Europavägen.

Trafikverket vidhåller dock att saltbilen har passerat platsen och att de därmed har gjort vad som på dem ankommer. Med andra ord – vägen var glashal, men gps-kartan visar att Trafikverket har halkbekämpat.

Utan att på något sätt påstå att jag har en ingenjörsexamen i väghållning så kan jag konstatera att myndighetens ”teoretiska beskrivning” radikalt skiljer sig från verkligheten. Frågan är då om vi ska kräva en förändring av verkligheten eller av väghållarens halkbekämpningsmetoder samt dennes praxis vad gäller att hålla vägarna så säkra som möjligt?

Problemet med vinterväglag är på intet sätt något nytt. Vinterhalvåret har i alla (hyfsat moderna) tider bjudit på utmaningar för trafikanterna. Som trafikant, och i synnerhet yrkestrafikant, måste man vara alert när man kör. Att ”läsa vägen” är något som i runda ord oftast kom med modersmjölken för yrkesförare förr i tiden. Men även i det fallet tycks något ha hänt. Inte sällan läser jag inlägg i sociala medier där man kan dra slutsatsen att ”trådstartaren” anklagar väghållaren för att han/hon åkt av vägen.

Media spär på – och tar rygg på chauffören – genom att skriva typ ”halka orsakade trafikolycka”.

För att se någorlunda nyktert på det hela så vill jag påstå att allt handlar om ett gemensamt ansvarstagande. Har du missbedömt väglaget och kört för fort under rådande förhållanden, då är felet sannolikt till största delen ditt eget. Har du anpassat hastigheten så långt det är rimligt, men ändå åkt av vägen, då bör Trafikverkets tjänstemän inte gömma sig bakom skärmdumpar och andra bortförklaringar.

Ett annat fenomen i sociala medier är att förarens nationalitet har med olyckorna att göra. Och visst kan det ju vara så. Att ha erfarenhet av vinterkörning är det inte alla som har – och inte heller något som lagen kräver. Kanske är det här som Trafikverkets policy för halkbekämpning blir som allra viktigast? Alla har inte den erfarenhet av vintervägar som vore önskvärt i vissa sammanhang, antingen beroende på att de kommer från ett ”varmare” land – alternativt för att man som nordisk medborgare nyligen fått sin tunga körkortsbehörighet.

Ytterligare ett diskussionsämne i sammanhanget är farorna med tvåaxliga dragbilar i vintertrafik. Den lämnar jag därhän. Jag konstaterar bara att även om man kör med fordon som är godkända att framföra samt kör med erforderligt omdöme så kan man råka ut för olyckor. Och det är här myndighetsansvaret kommer in i bilden. Om kartan inte stämmer överens med verkligheten, är det då kartan som ska ändras eller är det verkligheten?