Northvolts konkurs blev en väckarklocka för batteritillverkningens mörka baksida

Den svenska batteritillverkaren Northvolt, som en gång sågs som Europas stora hopp inom grön teknologi, har nyligen gått i konkurs. Trots stora investeringar och kontrakt med jättar som BMW och Volkswagen blev företaget aldrig lönsamt. Bland orsakerna finns produktionsproblem, förseningar och en alltmer osäker marknad för elbilsbatterier. Men Northvolts fall belyser inte bara ekonomiska utmaningar – det är även en symbol för de etiska dilemman som präglar batteriindustrin.

Peter Carlsson, medgrundare och tidigare vd för Northvolt, har under åren 2019 till 2022 sålt aktier i företaget för totalt cirka 198,1 miljoner kronor. Dessa försäljningar skedde innan företagets ekonomiska problem blev allmänt kända, vilket har lett till (välgrundad) kritik mot hans agerande.

När det gäller pensionsspararna har svenska pensionsförvaltare investerat betydande belopp i Northvolt. AP-fonderna har tillsammans investerat många miljarder kronor i företaget, liksom AMF har gjort.
Efter Northvolts konkurs har dessa investeringar förlorat sitt värde, vilket innebär att pensionsspararna drabbas av betydande förluster.

Företag som levererade varor och tjänster till Northvolt riskerar också förluster i varierande grad på grund av obetalda fakturor och förlorade framtida kontrakt.
Peter Carlsson är troligtvis den som skrattar högst när han går till banken.

De ekonomisk förlusterna är i samband med konkursen det ämne som har diskuterats flitigast, på goda grunder. Men Northvolts fall bör kanske även göra oss påminda om en annan, ännu viktigare aspekt. De etiska förutsättningar som verksamheten innebär.

En viktig komponent i litiumjonbatterier är kobolt. Amnesty Internationals rapport ”This is What We Die For” (2016) avslöjade att barn så unga som sju år arbetar i koboltgruvor utan skyddsutrustning, utsatta för giftiga ämnen och risk för rasolyckor. Human Rights Watch (2018) bekräftar att dessa barn tvingas arbeta under extremt svåra förhållanden för en lön som ofta är mindre än en dollar per dag.

Trots företagslöften om att rensa leverantörskedjorna från barnarbete, visar Amnesty International (2023) att många storbolag fortfarande inte kan garantera att deras kobolt är etiskt utvunnen.

En annan viktig komponent är litium som huvudsakligen utvinns i Chile, Argentina och Bolivia. Utvinningen av litium kräver stora mängder vatten, vilket har lett till vattenbrist och ekologiska skador i dessa torra regioner. En studie av Kungliga Tekniska Högskolan (2023) bekräftar att utvinningen kan förstöra mark och ekosystem, vilket hotar lokalbefolkningens möjligheter att bedriva jordbruk.

Northvolt positionerade sig som en hållbar aktör inom batteribranschen men använde enligt Financial Times (2024) fortfarande råmaterial från kontroversiella källor.

Northvolts konkurs är med andra ord en påminnelse om att omställningen till elbilar och grön energi inte enbart är en ekonomisk och teknologisk utmaning, utan också en etisk. Vi behöver inte bara gröna batterier – vi behöver rättvisa och hållbara leverantörskedjor.

Politiker, företag och konsumenter måste ställa högre krav på transparens och ansvarstagande i branschen. Annars riskerar vi att den gröna revolutionen vilar på en grund av exploatering och miljöförstöring.