Den 24-årige lastbilschauffören kom körande 42:an norrut. Han skulle leverera makadam till en lantbrukare, men missade avfarten. Han bestämde sig för att vända i en korsning längre fram för att köra tillbaka mot Borås.
Hans lastbil, en Scania R124, är kort och smidig, siktförhållandena var goda, hastigheten begränsad till 70 km/tim och han bedömde att manövern kunde genomföras utan fara för övriga trafikanter.

Han blinkade vänster och vevade ner sidorutan för att luta sig ut och lättare kunna upptäcka bakomvarande trafik. Väl inne i korsningen höll han ut till höger på vägrenen för att klara vänstersvängen. Under kanske 5-10 sekunder uppstod en död vinkel bakåt och han satt därför med huvudet ut genom sidorutan för att kunna se om någon närmade sig bakifrån. Där fanns ingenting och han började svänga vänster.

Plötsligt ser han ett ljust fordon komma i hög hastighet, och tvärnitar. Han hör ljudet av skrikande däck. Sedan smäller det. En polisbil hade kört på lastbilen strax bakom hytten.
De båda förarna klarade sig med lättare skador, men den polis som satt som passagerare i polisbilen fick ett brott på vänster höftled.

De båda poliserna var på utryckning till en smitningsolycka. Hastigheten låg uppskattningsvis på 120-140 km/tim.
Båda poliserna uppgav efter olyckan att de haft ljus- och ljudsignaler påslagna genom de centrala delarna av Borås, och sedan stängt av ljudsignalen. Men blåljusen var fortsatt påslagna. Föraren förklarade att han i vart fall inte medvetet stängt av dem.

Lastbilschauffören var tveksam. Om blåljusen varit påslagna borde han ha sett polisbilen långt tidigare än han nu gjorde.

Två vittnen, en kvinna som väntade vid en busshållplats 40 meter från platsen där olyckan inträffade och en bilist som körts om av polisbilen, var av den uppfattningen att polisbilen varken hade blåljus eller sirener påslagna.

Lastbilschauffören och föraren av polisbilen åtalades båda för vårdslöshet i trafik och för att var för sig genom sitt agerande ha orsakat den andre polismannens skada.

Borås tingsrätt fann, med stöd av vittnesuppgifterna och lastbilschaufförens egna uppgifter, att chauffören vid vänstersvängen vidtagit de försiktighetsåtgärder man kunnat kräva av honom. Och han hade inte haft anledning att räkna med att det på platsen skulle komma ett fordon i så hög hastighet som polisbilen gjorde.

Tingsrätten ansåg inte att lastbilschauffören i samband med den planerade manövern brustit i uppmärksamhet på ett sådant sätt att han gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik, eller att ha varit oaktsam på ett sådant sätt att han kunde göras ansvarig för vållande till kroppsskada. Därför ogillades åtalet mot honom i sin helhet.

Beträffande föraren av polisbilen konstaterade tingsrätten att han vid olyckstillfället kört så fort att han inte kunde stanna, eller på annat sätt undvika en olycka, när han upptäckte den svängande lastbilen. Och varken haft blåljus eller sirener påslagna.

Han hade enligt tingsrätten ”i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna”, och dömdes därför för vårdslöshet i trafik. Den oaktsamhet han visat under körningen hade orsakat kollegans skada, och han dömdes därför även för vållande till kroppsskada. Påföljden bestämde till 60 dagsböter.

Domen överklagades. Polismannen ville bli friad, och åklagaren ville att även lastbilschauffören skulle dömas.

Hovrätten för västra Sverige gör nu ingen annan bedömning i fråga om lastbilschauffören än den tingsrätten gjort. Han hade inte brustit i uppmärksamhet på ett sådant sätt att han ska dömas för vårdslöshet i trafik. Och även om hans manöver var en bidragande orsak till olyckan så var hans agerande inte ett sådant otillåtet risktagande att han varit straffbart oaktsam, och han frias därför på båda åtalspunkterna.

När polisen upptäckte lastbilen fördes den åt höger i körfältet, ”vilket är ett vanligt körsätt hos en framförvarande bil när ett utryckningsfordon närmar sig bakifrån” förklarar hovrätten. Det är därför inte speciellt anmärkningsvärt att polismannen, som dessutom var övertygad om att blåljusen var påslagna, fick uppfattningen att lastbilen skulle hålla åt höger trots att den blinkade vänster. Han hade under dessa förhållanden ingen anledning att räkna med lastbilschaufförens vänstersväng, och hade enligt hovrätten inte medvetet tagit en sådan risk att ansvar för vårdslöshet i trafik ska komma i fråga.

Det torde under vissa förhållanden innebära ett otillåtet risktagande att köra en polisbil i så pass hög hastighet som skedde på den aktuella vägsträckan konstaterar hovrätten. Men vid en samlad bedömning anser inte hovrätten att polismannens beteende varit så klandervärt att han varit straffbart oaktsam. Därför frias nu även han på båda åtalspunkterna.