Den 30 december 2010 hade chauffören varit i Norge och var nu på väg till Jönköping med dragbil och släp. Någon mil utanför Karlstad stannade han på en rastplats för att vila.
Han lät motorn stå på, det var kallt och han behövde värme till kupén och ström för att ladda upp dator och mobiltelefon.

Senare under kvällen drack han enligt egen uppgift två till fyra starköl, och lade sig sedan för att sova.
På morgonen ville han kontrollera nykterheten. Han stängde därför av motorn och blåste i alkolåset. Eftersom motorn startade igen var han övertygad om att han var nykter.

Efter närmare en timmes färd stoppades han av polis. En medtrafikant hade slagit larm om en lastbil som vinglade över båda körfälten och framfördes med ryckig hastighet.
Utandningsprovet visade på en alkoholkoncentration över gränsen för grovt rattfylleri.

Inför Värmlands tingsrätt berättade chauffören att han arbetat som lastbilschaufför i fem år. Han hade haft bilen i ungefär en månad. Den första han kört som var utrustad med alkolås.

Han fick ingen instruktion om vare sig bilen eller hur alkolåset fungerade, och det fanns såvitt han visste heller inga skriftliga instruktioner till alkolåset. När han fick bilen första gången visade han bara sitt körkort, sedan fick han nycklarna och körde iväg.

Varje gång han skulle köra efter att ha slagit av motorn blåste han i alkolåset. Som när han stannat och tankat. Han trodde det var nödvändigt för att kunna starta. Att alkolåset hade så kallad fristarttid som innebar att motorn kunde startas igen utan inandningsprov om den varit avstängd kortare tid än 30 minuter hade han ingen aning om. Han hade visserligen sett text på displayen, men den var på svenska och därför förstod han inget av innehållet.

Om han misstänkt att han var alkoholpåverkad skulle han aldrig ha kört bilen hävdade han.

Tingsrätten fann ingen anledning att misstro chaufförens uppgifter om att han känt sig nykter. Han hade heller inte haft skäl att tro annat än att all den alkohol som han hade druckit hade förbränts genom att motorn gick att starta sedan han hade blåst i alkolåset.

Chauffören ”har alltså med fog förlitat sig på att resultatet av blåsningen i alkolåset visat att han kunde köra bilen utan risk för att göra sig skyldig till ett trafiknykterhetsbrott”. Därför friades han (Proffs nr 3/2011).

Åklagaren överklagade tingsrättens dom. Hovrättsförhandlingarna har sedan flera gånger skjutits upp på grund av att chauffören inte dykt upp. Inte heller nu, när Hovrätten för västra Sverige slutligen avgjorde målet, fanns han på plats.

Inför hovrättsförhandlingen hade åklagaren åberopat ett sakkunnigutlåtande från Rättsmedicinalverket som visade att chaufförens uppgifter om hur mycket han druckit, och när, inte stämde med den av polisen uppmätta alkoholkoncentrationen.
Hovrätten avfärdar dock beräkningarna i utlåtandet eftersom de bygger på antaganden och uppgifter som inte är helt säkra. De osäkerhetsfaktorer som finns innebär sammantaget att chaufförens uppgifter inte är motbevisade.

Hovrätten gör i övrigt samma bedömning som tingsrätten, och friar chauffören.
– Det är naivt att resonera som rätten gör, säger Svenerik Eriksson, regionchef Värmland för Sveriges Åkeriföretag i en kommentar till Värmlands Folkblad.
– Det är en katastrof om man kan komma undan på det här sättet. Har rätten gjort den här tolkningen kan många använda sig av det här när polisen stoppar lastbilar, tillägger han.

Även kammaråklagare Stefan Wessberg är besviken på domen.
– Om man häller i sig en massa alkohol och har över en promille i blodet, ska man då med framgång kunna hävda att man inte är berusad för att ett alkolås säger att man inte är det? Man har trots allt ett personligt ansvar, säger han till Värmlands Folkblad.

Läs även: Hovrätt friar rattfyllerist – Kan ha kört i sömnen