Tvisten gällde det arbete den polske chauffören Radoslaw Rostkowski utfört åt Andreassons Åkeri under drygt tre månader år 2011, och om åkeriet brutit mot transportavtalet genom att inte tillämpa avtalet på det arbete Rostkowski utfört.
Enligt Transport hade chauffören utfört arbete endast åt Andreassons, han gjorde inga andra körningar än i bolagets lastbilar och tog bara instruktioner från bolagets företrädare.

Transport anser att Andreassons bolagskonstruktion med bemanningsföretaget Zimit och de så kallade uppdragstagarna enbart syftat till att kringgå gällande kollektivavtal mellan förbundet och åkeriet. Chauffören var i själva verket att anse som anställd hos Andreassons hävdar Transport och krävde att bolaget skulle betala skadestånd på 400 000 kronor för kollektivavtalsbrott.

Andreassons avvisade Transports påståenden och skadeståndskrav.

Arbetsdomstolen har nu enhälligt kommit fram till att chauffören får anses ha varit anställd hos åkeriet. Enligt Arbetsdomstolens har åkeriet inte kunnat undkomma det tvingande arbetstagarbegreppet genom att via bemanningsbolaget Zimit ingå ett avtal om tjänster med chauffören och genom att låta det bolaget stå för betalningen för det utförda arbetet.

Andreassons döms att betala 100 000 kronor för kollektivavtalsbrott. Dessutom ska man stå för Transports rättegångskostnader på närmare 380 000 kronor.

Transport har även stämt Andreassons för kollektivavtalsbrott i ett annat, närmast identiskt mål. Den stämningen avser bolagets samtliga chaufförer och förbundets skadeståndskrav är i det fallet 20 miljoner kronor.

Den nu avkunnade domen lär inte få någon helt avgörande betydelse för utgången av det målet. Som Arbetsdomstolen uttrycker det så kan man inte ”av utredningen i nu aktuellt mål dra någon slutsats i frågan om andra anlitade chaufförer är uppdragstagare eller inte. En sådan bedömning måste göras i varje enskilt fall”.