De norska myndigheterna stoppade ett ekipage för att göra en fordons- och förarkontroll. De fann inga konstigheter. Senare råkade samma ekipage ut för en olycka och plötsligt uppdagades ett livsfarligt transportupplägg. Föraren har till exempel vid minst ett tillfälle använt sig av fyra falska identiteter och kört 268 mil ? utan paus.
I kölvattnet av fallet med de falska förar- och ID-handlingarna, som vi skrev om igår, kan vi idag berätta om ett skrämmande exempel på vad som kan hända om en chaufför kör med mer än en identitet. Roar Melum, regionchef på Norges Lastebileier Forbund, NLF, i Trøndelag, sitter på dokumentation om ett lastbilsekipage som rullat hela 268 mil med en och samma förare – som inte hållit föreskrivna raster och vilotider.
För drygt ett år sedan sålde en norsk transportör en begagnad Volvo dragbil till Litauen. Dragbilen hade ett inbyggt flottstyrningssystem som säljaren valde att inte koppla ur.
Bilens rörelser kunde därmed följas upp under närmare ett års tid. Fram tills att den nyligen råkade ut för en olycka.
Det som avslöjats via uppföljningssystemet är högst oroväckande. Samtidigt stärker det uppgifterna som framkom i gårdagens artikel, hur lätt det är att skaffa sig falska identitetshandlingar, förar- och körkort.
– Den längsta turen som registrerats är 268 mil. Det längsta stoppet på den turen var fem minuter. En chaufför har kört med fyra identiteter, hela tiden, säger Roar Melum.
– Vi har kunnat se när chauffören har bytt förarkortsidentitet. Vad han har tagit för tabletter för att klara av att köra 268 mil utan rast vet bara gudarna, tillägger han märkbart skakad och upprörd.
Enligt Roar har ekipaget ofta befunnit sig i Norge under det senaste året och då kört många transporter på uppdrag av ”seriösa norska företag”. Under året har både fordonskombinationen och föraren blivit kontrollerade av de norska myndigheterna, utan att man har funnit något att anmärka på.
Roar och hans medarbetare hos NLF säger sig ha dokumentation på allt som sägs i den här artikeln. Och ämnet som behandlas lär sannolikt skapa politisk debatt. Åtminstone i vårt grannland.
NLF menar att man nu har funnit den pusselbit som saknats för att komma till klarhet med vad som gör att många utländska transportföretag klarar av att köra betydligt mer än sina laglydiga konkurrenter.
Samtidigt kan det konstateras att polisens kontroller av de utländska ekipagen inte avslöjar den brottslighet som sannolikt är både utbredd och satt i system – både för att trafikera och konkurrera i till exempel de nordiska länderna.