Den 62-årige lastbilschauffören och hans sambo hade på midsommaraftonen 2012 fått besök av ett annat par, som bodde omkring 100 meter bort. Båda besökarna var funktionshindrade.
Framåt kvällen blev besökarna trötta, och chauffören och hans sambo skulle därför hjälpa dem hem. Mannen ramlade dock och kunde inte ta sig upp. Sambon körde hem kvinnan i hennes rullstol. Chauffören försökte hjälpa mannen upp, men utan framgång.

Chauffören såg ingen annan möjlighet än att hämta sin bil. När det var gjort hade sambon kommit tillbaka och tillsammans lyckades de få upp mannen i rullstolen varefter han rullades hem. Chauffören körde därefter tillbaka bilen till garaget.
Bilfärden fram och tillbaka till garaget var inte längre än 500 meter, men tillräcklig för att han skulle bli upptäckt. Blodprov visade en alkoholkoncentration på 1,02 promille, det vill säga precis över gränsen för grovt rattfylleri.

I mars 2013 dömdes han av Sundsvalls tingsrätt för grovt rattfylleri. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar.
Några månader senare beslutade Transportstyrelsen att återkalla chaufförens körkort på två år (den så kallade spärrtiden).

Chauffören accepterade tingsrättens dom, men inte Transportstyrelsens beslut.
Han överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand och begärde att spärrtiden skulle bestämmas till högst ett år. Som skäl angav han att han kört endast en kort sträcka med ringa trafik, och att den uppmätta promillen legat precis över gränsen för grovt rattfylleri. Han hade arbetat som yrkeschaufför i hela sitt yrkesverksamma liv, över 40 år. Det var det enda yrke han kunde, och nu stod han utan försörjning.

Han påpekade att han levde under socialt välordnade former, bara undantagsvis drack alkohol och inte var straffad tidigare.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

Chauffören gav sig inte utan gick vidare och överklagade till Kammarrätten i Sundsvall. Nu yrkade han bland annat att beslutet att återkalla körkortet skulle ogiltigförklaras. Han hänvisade till vad Högsta domstolen då nyligen beslutat rörande principen om förbud mot dubbla lagföringar och straff. Och dubbla lagföringar och straff var just vad åtalet/tingsrättsdomen och beslutet om körkortåterkallelse var hävdade han.

Kammarrätten gav dock inget prövningstillstånd, varpå chauffören överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Och Högsta förvaltningsdomstolen har nu beslutat att kammarrätten ska pröva frågan om åtalet och domen för grovt rattfylleri utgör hinder mot att mannens körkort återkallas.

Både Europakonventionen och EU-stadgan innehåller dubbelbestraffningsförbud, och såväl Högsta förvaltningsdomstolen som Högsta domstolen har under 2013 prövat frågan om Sverige bryter mot förbudet.

Till skillnad mot tidigare fann man då att kombinationen skattebrott och skattetillägg stred mot dubbelbestraffningsförbudet. Har åtal för skattebrott väckts kan inte skattetillägg tas ut, har skattetillägg tagits ut kan inte åtal väckas. Denna nya praxis har medfört att ett antal skattebrottslingar frigetts och fått resning.

Frågan är nu om ett indraget körkort ska ses som ett särskilt straff, och om samma sak gäller för rattfylleridomar och körkortsindragningar som för skattebrott och skattetillägg.

Det är av vikt för rättstillämpningen att den 62-årige lastbilschaufförens överklagande av förvaltningsrättens dom prövas av kammarrätten konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen.

Dubbelbestraffningsförbudet har i vilket fall redan åberopats i ett flera rättegångar om rattfylleri och fortkörning där de åtalade redan fått körkortet indraget, och som Proffs tidigare redovisat i några fall också lett till friande domar.

Skulle chauffören få rätt kan det medföra att tiotusentals domar och beslut om indragna körkort måste omprövas.