Reaktionerna från folk i branschen är omedelbara och upprörda eftersom texten verkar påskina att en hel bransch och myndighetspersoner samt media, skulle ljuga om allvaret i vår situation.

Han gör till synes irrelevanta jämförelser mellan service och produktion och är i ett långt perspektiv för fri rörlighet även i vår bransch. Men, ser han inte hur det ser ut ute på vägarna? Varför skriver han på detta viset?

Proffs tar kontakt med Fjellner för att få en förklaring. Det blir ett långt samtal där han berättar rakt att hans praktiska erfarenhet av lastbilsbranschen inte är större än många andras.
– Min syster har lastbilskort och har jobbat på Scania i Södertälje och jag har både åkt med henne och själv kört på testbanan där, säger han och tillägger att det finns lastbilsförare i den egna släkten.

Den uppfattning han baserat sin text på, kommer från statistik från till exempel Sveriges Åkeriföretag, Statistiska Centralbyrån och liknande. Helt up to date är den inte heller.

Men vad hade du för syfte med din text?
– Den var ett bemötande av Trafikutskottets ordförande Anders Ygemans uttalande i media om bland annat att den sociala dumpningen bottnar i cabotagetrafiken och det håller jag inte med om, svarar Christofer.

Med andra ord var syftet inte att reta upp åkare och chaufförer, men så blev det dock och han får fortsätta svara på våra frågor.

Vad står du för då?
– När det gäller transportbranschen är jag emot förbud mot långa ekipage och således också emot att endast korta ekipage ska tillåtas i gränsöverskridande trafik, säger han och tillägger att han är starkt emot ytterligare pålagor på åkerinäringen som kilometerskatt och andra avgifter. Jag säger till dem som förespråkar detta, till exempel Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet, att om vi inte kan få in de avgifter som finns idag, hur ska vi då få in nya avgifter? undrar Fjellner.

Han understryker att det i stora delar av transportbranschen olika segment, finns stora problem samt utmaningar och att det kan komma att bli ännu värre. Han pekar på de dåliga förhållandena som utländska förare kör och lever under och säger att det alls inte är okej. Men man förändrar inte detta genom att stänga gränserna. Lika lite som att ett importförbud av till exempel kylskåp av tvivelaktig kvalitet från låglöneländer skulle förändra den konkurrensen, eller arbetarnas situation där.

Men, vad menar du problemet är?
– Att det ute på vägarna råder rena vilda västern, säger han snabbt.

Och det är här den stora konfliktytan finns, inte i själva cabotagefrågan, menar Fjellner. Han tycker sig märka att branschen i sig inte är emot utländsk trafik och den konkurrensen, men att det måste ske på lika villkor. Så är det inte idag, påpekar han.

– Vad vi behöver är fungerande kontrollsystem och ett väldigt mycket starkare rättsväsende där överträdelser kan beivras och böter samt avgifter och liknande fås in oavsett nationalitet på förövaren för då är vi på rätt väg.

Han talar om klampning och ett åklagarväsende som måste få de verktyg som behövs för att inte lägga ner bötesbrott. Det ska inte gå att skaffa sig konkurrensfördelar genom att ostraffat begå brott.

Ser du någon framtid för svensk åkerinäring?
– Jo, det gör jag, men kanske inte i alla delar i all framtid, funderar han. De små åkerierna finns knappast längre så det ser ut som att det blir större åkerier som klarar sig, men att dessa kommer att vara starkare än innan.

Mer än så vill han inte spekulera eftersom det pågår så stora förändringar i Europa och även på hemmaplan.

Efter intervjun känner vi att vi vill veta ännu mer om Christofer Fjellner och vad han vill göra. Och så blir det.

I Proffs nr 3-2014 (mars) kan du läsa en exklusiv text där Fjellner berättar mer om vad han vill och hur han ser på situationen inom svensk vägtransportnäring. Allt sett ur hans personliga perspektiv som moderat EU-parlamentariker.

Ta en prenumeration nu, så missar du inte uppföljningen…