IL Recycling vann 2005 Norrköpings kommuns upphandling rörande insamling av hushållsavfall. Avtalet gällde från 1 januari 2006 till och med den 31 december 2010 med möjlighet till maximalt två års förlängning.

Kommunen genomförde under våren 2012 en ny upphandling. När tilldelningsbeslutet offentliggjordes visade det sig att SITA fått kontraktet, och att ILR:s anbud uteslutits eftersom bolaget under den föregående avtalsperioden gjort sig skyldigt till allvarliga fel i yrkesutövningen.

Bland annat skulle ILR vid ett stort antal tillfällen under 156 veckor felaktigt ha tippat matavfall vid Händelö förbränningsanläggning istället för vid Häradsuddens omlastningsstation där matavfallet efter vidarehantering omvandlas till biogas.
Kommunen hävdade också att ILR vid ett stort antal tillfällen kört med överlast.

Dessutom hade ILR vid flera tillfällen utfört hämtning av avfall utanför avtalad tid (för sent eller för tidigt) och under ett par perioder missat hämtning hos kunder.

ILR accepterade inte uteslutningen, men såväl förvaltningsrätten som kammarrätten gav kommunen rätt. ILR tog då frågan till Högsta förvaltningsdomstolen men fick inte prövningstillstånd.

Norrköpings kommun stämde därefter ILR för avtalsbrott. Kommunen hänvisade bland annat till de felaktiga tömningarna och överlastkörningarna och krävde att ILR skulle betala vite på 14,4 miljoner kronor. ILR bestred kommunens krav och yrkade å sin sida betalt för de jobb man utfört under november-december 2012 med 4,4 miljoner kronor, pengar som kommunen hållit inne eller kvittat med hänvisning till de motfordringar man hade på grund av ILR:s avtalsbrott.

Den tvisten har nu Norrköpings tingsrätt avgjort, och det mesta går kommunen emot.

Tingsrätten konstaterar att mellan parterna finns ett avtal som inte är förhandlat utan bygger på upphandlingsunderlaget, som kommunen tagit fram. Vilket betyder att eventuella oklarheter i avtalet tolkas till kommunens nackdel.

Beträffande feltippningarna hävdade kommunen att ILR gjort fel under 156 veckor och krävde 10 000 kronor per vecka, totalt 1 560 000 kronor. Enligt tingsrätten föreligger 156 i och för sig vitesgrundande överträdelser. Men till skillnad mot flera andra överträdelser i avtalet så saknas för feltippningar formuleringar som exempelvis ”per tillfälle”. Därför blir det endast 10 000 kronor i vite då överträdelse av avtalet endast påtalats vid ett tillfälle.

När det gäller överlasterna krävde kommunen att ILR skulle betala 10 000 kronor i vite för vart och ett av de 1 638 tillfällen man kört med överlast. Totalt 16 380 000 kronor (efter kvittning mot fakturor från ILR uppgick kravet till 11 847 355 kronor).

I det fallet är tingsrätten och kommunen överens om hur avtalet ska tolkas och vitet beräknas, men tingsrätten går likafullt emot kommunens krav.

Det finns flera felkällor i kommunens utredningsmaterial beträffande överlasterna påpekar tingsrätten. Vågarna vid anläggningarna i Häradsudden och Händelö är inte helt tillförlitliga och det finns flera vågnoteringar som inte är rimliga. Sammantaget anses kommunens utredning inte vara av den kvaliteteten att det går att döma ut vitet.

ILR hade utfört avfallshämtning utanför avtalade tider vid 73 tillfällen hävdade kommunen, och krävde därför vite på 73 gånger 10 000 kronor. Totalt 730 000 kronor. Men precis som för feltippningarna saknas i avtalet preciseringar för när vite ska utgå, och därför blir det endast ett vite på 10 000 kronor.

Under några veckor i slutet av 2012 hade ILR missat hämtning hos ett antal kunder, varför kommunen krävde 90 000 kronor i vite. På den punkten medgav ILR att man gjort fel, och accepterade kommunens krav.

Resultatet, när tingsrätten gjort diverse avräkningar, är att ILR döms att betala 100 000 kronor i vite till Norrköpings kommun. Kommunen ska å andra sidan betala ILR de drygt 4,4 miljoner kronor man tidigare på egen hand kvittat, plus 1 miljon kronor av ILR:s rättegångskostnader.