När "Här Stannar Sverige" drog igång, dröjde det inte länge förrän även taxibranschen hakade på med "Här Stannar Taxi för Sverige". Överetablering, låga ersättningar för åkerierna, avsaknad av kollektivavtal, svarttaxi och oinfriade löften från politiker är bar en del av taxibranschens problem som leder till stressade och trötta förare. Detta är något vi alla tyvärr kan känna igen.
När det handlar om vägtransporter, vare sig det nu är människor eller gods som ska transporteras, har de flera saker gemensamt, framför får transporter inte kosta något.
Taxichaufför Michael Estwik har tröttnat på situationen och såg en möjlighet att göra gemensam sak med lastbilsbranschen. Han tog initiativet till taxis ”Här Stannar-grupp”. Han berättar om att taxibranschens avreglering 1990, aldrig blev som politikerna hade tänkt och trots att problemen omgående eskalerade lavinartat, valde politikerna, precis som med lastbilsbranschen, att blunda – hårt – och vända bort huvudet och ignorera allt.
– Jag upplever det största problemet vara att vid offentliga upphandlingar av de samhällsbetalda resorna, vinner lägsta budgivaren oavsett kvalitet, säger Estwik. Vare sig kvalitet eller om det budande företaget har kollektivavtal, har betydelse. Prislappen betyder allt.
Avregleringen har skapat en stor överetablering inom taxi varför priserna konstant pressas neråt av mer eller mindre seriösa åkerier eller beställningscentraler. Åkerierna får kilometerersättning medan chaufförerna kör på antingen timlön eller ackord.
– Tyvärr är ackorden vanligast, säger Michael. Det gäller att hinna köra så många som möjligt under ett pass.
Stressade och trötta förare kan göra misstag och kanske är det därför vi allt oftare hör om hur till exempel gamla och funktionshindrade, lämnats på fel adresser. Kanske därför vi ser alltfler lastbilar körda av underbetalda och överutnyttjade förare, i diket.
Det är inte helt lätt att förklara hur upphandlingarna prissätts då det finns fler variationer inom taxi än för lastbilar, men vi har ungefär samma grupper bestående av friåkare som själva ordnar sina körningar, beställningscentraler som liknar våra lastbilscentraler och så större åkerier som gör sina egna upphandlingar med större kunder. Kravet som ställs av kunden, fokuserar mest på att det ska finnas tillräckliga resurser/fordon, för att leverera.
– Tyvärr finns det även stora åkerier som vinner budgivningen med ett så lågt pris att bilarna inte kan gå runt på intäkterna, säger Michael och berättar om ett stort åkeri som gjort just så och det ledde till att åkarna gick i konkurs och kommunen fick bryta kontraktet med dem.
Estwik tycker inte det är bra att ersättningarna är så låga att en del förare måste köra runt 300 timmar i månaden för att kunna sätta mat på bordet.
Svarttaxi är deras motsvarighet till vår olagliga cabotagetrafik, men med en väsentlig skillnad. Inom tung transport, finns det ett regelverk, förvisso ännu oklart vem som tolkar det mest rätt, men inom taxi finns inte ens det.
– Det finns ingen rättslig praxis och även när polisen gör razzior, blir det i bästa fall böter, men oftast friar Tingsrätten helt, berättar Estwik. Detta är ett mycket stort problem för branschen.
Och visst känner vi igen de ständigt återkommande friande domarna. Vad har hänt med svenskt rättsväsende?
Michael berättar att inför valet i år, lovade socialdemokraterna tillsammans med Transportarbetareförbundet, att det skulle bli krav på kollektivavtal, att ett maxpris skulle införas och för att komma tillrätta med överetableringen, skulle ett tak för max antal taxifordon införas.
– Just nu känns detta alltför avlägset i och med regeringskrisen, säger Michael. Och om Alliansen vinner i extravalet, kommer de antagligen att fortsätta nonchalera oss och de krav som förts fram.
Taxibranschen säger att de inte längre vill fortsätta köra skolbarn, sjuka, funktionshindrade och äldre på ackordslöner. Politikerna måste ta sitt ansvar och kräva kollektivavtal vid upphandling, inte bara för chaufförernas skull utan även för dem som ska skjutsas och deras anhöriga samt medtrafikanternas.
”Här Stannar Taxi för Sverige” har anammat lastbilsbranschens protestmetod med två femtonminutersstopp varje dygn och röda band på spegeln och man ska protestera ända fram till valet den 22 mars. Man vill se en blocköverskridande överenskommelse i Riksdagen som infriar kraven och en lag som kräver kollektivavtal vid all offentlig upphandling.
Klarar ni en så lång period?
– Det måste vi, svarar Michael. Vad har vi för alternativ? Vi vill att politikerna ska se oss och vi vill att samhället får veta hur det verkligen ligger till med branschen för då förstår folk att detta inte är bra för någon av oss.
Alla dessa missförhållanden inom transportbranschen, har lett till att vägen blivit en alltmer farlig plats att vistas på – för alla.
Godstransporter och persontransporter har således mer som förenar än som skiljer. Det var därför taxi kunde identifiera sig med oss och delta i våra protester. På samma sätt kan vi nu, även om vår protestperiod är över, ändå fortsätta stanna tillsammans med taxibilar när möjlighet ges. Ledordet är tillsammans och om vi inte blir sedda och hörda, är vi många som kan resa sig upp.