Lördagen 9 maj artade sig bra för Jimmy Rosenqvist. Fint vårväder och han hade just fått besked om att han vunnit klassen ”Kult 1986-2001” på Stockholm Truck Meet med sin Scania 143:a.

Då kom ett meddelande på mobilen, följt av bilder. Det var från Christian ”Krille” Forsström på Christian & Linda Transport AB. Christian och Linda Larsson hade precis återvänt från utställningsområdet i Älvsjö och satt sig i restaurangen på hotellet mittemot Jimmys parkerade trailer när de upptäckte sex män från några polska lastbilar som tog sig in och ut ur trailern. Krille tog upp sin mobil och lät kameran gå, och skickade sedan över det hela till Jimmy.

Jimmys chaufför André Lahi larmade polis på 112 men det polisbefäl som tog emot samtalet bedömde inte situationen som akut, trots pågående stöld, och hänvisade istället André till det ”vanliga” polisnumret 114 14. Där var det kö med många samtal som låg och väntade, så Jimmy och André bestämde sig för att själva åka ut till Kungens kurva.

När de kommer fram möter de tiotalet polska chaufförer, en del av dem kraftigt berusade. De försöker få chaufförerna att lämna tillbaka det som stulits, bland annat ett par trailerstöttor, men utan framgång.

Irritationen växer, det blir några knuffar, och rätt som det är råder fullt slagsmål. En civil polisbil dyker så småningom upp, och därifrån slås larm.
Efter en stund finns tre målade polisbilar och en piketbuss, plus två-tre ambulanser, på plats.

I trailerlådan på den polskregistrerade vita DAF:en som parkerats alldeles bakom hittades ett par aluminiumstöttor av samma speciella typ som i Jimmys trailer. På platsen hittade också uppbrutna kartonger och en del elektronik.

Två av polackerna kördes till Huddinge sjukhus, en togs in för förhör. Även Jimmy och André togs vid åttatiden på kvällen in till polisstationen, där de senare låstes in. Först runt halv tre på söndagsmorgonen släpptes de.

Feststämningen var borta, och arbetsveckan närmade sig. Jimmy gav sig i väg hemåt Jönköping vid åttatiden på söndagen, André hämtade några timmar senare den stölddrabbade trailern för en körning till Norge.

Måndag morgon får André ett telefonsamtal. Det är från en advokat i Stockholm.
– Jag hade just passerat Moss och var på väg mot Sørlandet när advokaten ringde, berättar André när Proffs får kontakt med honom på kvällen.
– Jaha, och varför ringer du då, frågade jag. Polisen har letat efter dig och Jimmy, ni är efterlysta, misstänkta för grov misshandel och jag har förordnats som din offentliga försvarare svarade advokaten.

Helt sjukt konstaterar André, varför har polisen inte bara ringt och bett honom infinna sig? Telefonnumret hade de, det var ju från polisen som advokaten fått det.
André ringde 114 14 och bad att få tala med ett polisbefäl.
– Jag frågade befälet varför vi var efterlysta, men det fick han inte berätta förklarade han.

Nästa samtal gick till Jimmy. Vi är efterlysta. Va? Misstänkta för grov misshandel.
– Jimmy sa att han bara skulle göra klart bokföringen och sedan ta en sväng förbi polishuset i Jönköping.

Det blev inte någon sväng förbi, istället hölls han kvar hos polisen. Frihetsberövad utan tillgång till vare sig telefon, mejl eller liknande.

Vad var det som hände på lördagskvällen och vid trailern egentligen?
– Jag hade just sagt grattis till Jimmy för segern med Scanian när meddelandet om stölden kom. Vi hade tagit några öl, och tänkt grilla till kvällen. När det visade sig hart när omöjligt att få tag i polis letade vi upp en som inte druckit något för att bli körda till trailern, säger André.

– Tanken var att vi skulle försöka skrämma dem och få tillbaka våra grejor. När vi kom fram var det en 10, kanske 15 polska chaufförer på platsen. De hade nog dragit i sig bra mycket, vi hittade flera tomma spritflaskor. De brydde sig inte om vad vi sa, bara ryckte på axlarna. Så började en av polackerna att ”veva” och sedan ballade det ur. Det blev ett ordentligt slagsmål.

– Jag fick en konstig känsla i kroppen, var både förbannad och rädd. Ingen av oss är ju några slagskämpar. Jimmy är den snällaste kille som finns, och bara ett par skitar hög. Och de var så många fler.

– Plötsligt ploppade det upp en massa poliser, och det lugnade ner sig. Poliserna som kom dit var OK, de behandlade oss bra, men sedan när vi kom till polisstationen blev det fel på något sätt. Vi blev inlåsta, frisläppta och sedan efterlysta. Min syn på rättssamhället har fått sig en ordentlig knäck tillägger André. Får man inte försvara det som är ens eget?

Vad gör du nu?
– Sitter och väntar på att få lasta toalettstolar till Gustavsberg. När jag sedan har kört upp dem dit och lastat av ska jag anmäla mig hos polisen.

I går, tisdag, begav sig André mot Sverige igen. I förmiddags, strax efter klockan 11, fick vi åter kontakt med honom.
– Jag har precis parkerat lastbilen utanför polishuset, och är på väg in till polisen tillsammans med advokaten.

Hur mår du?
– Det känns för jävligt. Kom fram till Gustavsberg i natt, och har inte sovit något sedan dess.

Efter någon timme ringer André, nu glad och lättad.
– Jag blev inte anhållen. Det blev ett kort förhör och sedan fick jag gå. Jimmy har de också släppt.

Vad som nu händer i fråga om misshandelsmisstankarna vet han inte. Inte heller hur deras stöldanmälan mot de polska chaufförerna behandlas. De två eller tre polacker (uppgifterna varierar) som varit frihetsberövade har dock släppts tillägger han.

Proffs återkommer med rapportering om hur det hela utvecklas.