Det är dagen efter trafikpolisernas stora, nattliga, taxikontroll. Tillgången på trafikpoliser är i det närmaste obefintlig när det polska ekipaget välter nästkommande morgon Det är ordningspolisen som skickas för att, tillsammans med räddningstjänsten, ta hand om situationen.

Fordonet är en tvåaxlad dragbil, trailern har hela plåtsidor, dörrar bak och kapelltak. Inga ADR-skyltar och på transporthandlingarna finns produktnamnet Hyperlast med och med handskrift står det skrivet det inte är farligt gods.

Produkten omnämns även som Isocyanat. På samma dokument finns även ett journummer som ska användas vid problem.
– Vi tar kontakt med dem och ber om säkerhetsdatabladet för produkten, säger Per Nisser på Räddningstjänst. Och med det fick vi även CAS-numret.

Även databladet benämner produkten Hyperlast och CAS-numret finns med. CAS-numret visar sig tillhöra det giftiga ämnet Polymetylenpolyfenylisocyanat. Ett ämne utan eget UN-nummer, men som går under samlingsnumret UN 2206. Informationen om detta ämne ger ingen ”fri mängd”, utan är på många olika sätt farligt för allt och alla om det läcker eller brinner.

Därmed beordras utrymning och avspärrning på 300 meter enligt instruktionerna för produkten.
– Vi fick närma oss försiktigt då godset hade kastats runt inne i trailern och IBC:erna med ämnet höll på att pressas ut genom kapellet på taket längre bak, berättar Nisser.

Då behållarna var intakta, kunde avspärrningen minskas till 100 meter och man förberedde omlastning av godset.

Just nu har vi ett oskyltat ADR-ekipage med ett farligt ämne som initialt krävde utrymning av ett stort område, men på polisrapporten degraderas detta till trafikolycka utan misstanke om brott.

Vart tog det farliga ämnet vägen? Myndigheten för Samhällsbeskydd och Beredskap, MSB, svarar.
– Jag tog kontakt med avsändarna i Tyskland och fick produktbladen på de två aktuella produkterna på fraktsedeln och det visar sig att det inte är klassat som farligt gods, säger Bo Zetterström på MSB och tillägger att det kan bero på sammansättningen och olika ingredienser i produkten.

När Proffs läser polisrapporten samt informationen om händelsen på polisen.se, hittar vi ingenstans där man i text konstaterar att det ämne som förorsakade utrymningen, inte längre gäller.

Vem konstaterade att godset inte längre var farligt. Polisens presstalesman i Linköping, Thomas Agnevik talar med Fredrik Larsson polisens befäl på plats den dagen.
– När vi fått information om att det var ADR inblandat och att man var osäker på innehållet, tog vi kontakt med trafikpolis/inspektör Bo Nordin som har ADR som en spetskunskap och även utbildar i detta, säger Agnevik. Han arbetade tillsammans med polisen och räddningstjänsten på plats och om det konstaterats det inte var ADR så har det kommit från räddningstjänsten.

Tillbaka till Nisser igen.
– Jo, Nordin var här och jag visade honom på vår skärm vad vi fått fram, säger Nisser. Men, när Nordin sade att det inte skulle betraktas som ADR, kan jag inte sätta mig emot polisen.

Proffs ringer Bo Nordin och frågar vart det giftiga tog vägen som Nisser visat på skärmen. Svaret blir enkelt.
– På frakthandlingarna står det inget om ADR och godset var inte heller märkt som sådant och då är det det som gäller, säger Nordin. Det är avsändarens ansvar att redogöra för sin produkt.

Hade tillgång på trafikpolis med särskild ADR-kompetens hade kunnat förkorta processen? Antagligen. Tid är viktigt om det uppstått läckage eller brand. Kan man lita på avsändarens produktdeklaration i alla situationer oavsett hur stort företaget är? Informationen, baserat på CAS-numret, var den korrekt?

Godset i det här fallet, baserat på avsändarens information, kom att hanteras som ofarligt. Om deras information trots allt var felaktig, avsiktligt eller ej, hade det kunnat utmynna i en katastrof av personligt lidande och, i värsta fall, dödsfall.