De stora speditörerna och även stora företag, såväl privata som statliga, tillåter att deras transportuppdrag säljs vidare neråt i ett obegränsat antal led.

När det sedan går fel, kommer det numera välkända svaret: ”Vi har så många enheter rullande på vägarna att det ibland blir fel”. Och: ”Vi utgår från att våra underleverantörer, då de säljer transporten vidare, ställer samma krav på den transportören, som vi gör.” Att detta inte fungerar i praktiken, är lika välkänt.

I en artikel i Transportarbetarens nättidning, den 26 februari, läser vi att Göran Arkler tycker att det endast är rimligt att man kan avkräva ansvar för ett led i taget. Han säger också att de flesta av deras medlemmar vill göra rätt, men att det ibland går lite snett.

Proffs ringer upp Arkler och frågar vad de gör med dem som inte gör rätt och vad menar du med ”lite snett”?
– Alla vill ju göra rätt, svarar Arkler. Tyvärr är regelverken och lagar sådana, att många gör fel utan att de vet att de gör fel.

Det handlar egentligen inte om att det är problem att sälja transporter vidare, men problemet uppstår när det går fel, för vem har då ansvaret?
– Detta är något som just nu utreds och vi ser fram emot bland annat vad Transportstyrelsen kommer fram till, säger Göran Arkler som menar att frågan föregår utredningen.

Proffs skrev nyligen en artikel i papperstidningen, om ett stort Perstorpsföretag som ville att den speditör de skriver avtalet med, ska ha beställaransvaret i alla led, men det håller inte Göran Arkler med om. Men, om det går fel i femte led när godset hamnat bakom en bil från till exempel ett bulgariskt åkeri med en förare utan tillstånd, vem ska då företaget vända sig till?
– De ska vända sig till speditören de skrev avtalet med.

Men, då får ju företaget samma svar som speditörer ofta ger: ”Vi kan inte hållas ansvariga så långt bak i leden”. Ska företaget behöva leta upp det bulgariska åkeriet då?
– Nej, så är det inte menat utan det är den de skrivit avtalet med som ska ta hand om det, säger Göran Arkler.

Och därmed är vi tillbaka på ruta ett igen, att speditören inte kan vara ansvarig hela vägen. Utredningen om det nya beställaransvaret kan således inte bli klar fort nog.

Finns det nu inte en risk att speditörer ser till att transportuppdrag säljs vidare i så många led som möjligt för att man på så sätt undkommer beställaransvaret om det bara ska ligga i ett led?
– Nej, så kommer det inte att vara, menar Göran Arkler.

Han vill däremot se tydlighet och rätt instrument för att kunna kontrollera företagen. Åter till artikeln på transport.se, anser Arkler att kräva lika villkor är en väg att gå?
– Lika villkor är önskvärt om man kan komma överens om vilka de är, men så länge lön och försäkring betalas, är det okej, mer kan vi inte ge oss in på eftersom lönerna är en öppen fråga inom EU och en svårlöst fråga som speditörerna inte någon del i. Låter hårt, men så är det, avslutar han.