Vinst varje gång. Så kan man summera polisens kamp mot de överlastade 3,5-tonsbilarna. I tisdags i förra veckan, var det dags igen. Den här gången var godset adresserat till Volvo Lastvagnar. I Helsingborg fick lasten fördelas på två bilar.
Vi har skrivit spaltkilometer om överlastade 3,5-tonsbilar. Proffs kan på goda grunder konstatera att många av de ertappade transporterna har varit på väg till någon av våra fordonsindustrier i Sverige. Senast handlade om en Scaniatransport, den här gången var det Volvo Lastvagnar som hade fingrarna i syltburken.
3,5-tonsbilen, hemmahörande i Tjeckien, såg lite väl tung ut och polisen i Helsingborg valde därför att ta sig en närmare titt på den. En vägning gav vid handen att chauffören hade lyckats trycka in 620 kilo mer än tillåtet, vilket motsvarar 60 procents överlast.
Chauffören fick den föga avundsvärda uppgiften att lasta av de 620 kilona till en annan bil innan han fick fortsätta färden mot Göteborg. Efter att han betalat 4 000 kronor i böter, förstås.
Vi kontaktar Jan Strandhede, PR- och informationsansvarig hos Volvo Lastvagnar. Hur kunde den lilla lastbilen komma ifråga för den här transporten?
– Transporten bokades för ett så kallat spotköp och det handlade alltså inte om ett av de reguljära flöden vi kontrakterat. Det var en mindre mängd gods där transportbokningen låg på de tillåtna 1 300 kg, vilket även framgår av dokumentationen. En liten bil skulle därför räcka för denna transport.
Strandhede förklarar att man nu för en dialog med materialleverantören för att förstå varför det kunde bli en tyngre last.
– Så här ska det givetvis inte gå till, svarar han.
Det ska i ärlighetens namn tilläggas att Volvo Lastvagnar inte tillhör de allra vanligaste godsmottagarna när vi på plats på kontrollplatserna konstaterar överlastade 3,5-tonsbilar. Men hur tänker Volvo LV göra för att det inte ska hända igen?
– Först och främst behöver vi få klarhet i orsaken till att det lastades mer än vad det stod i transportbokningen. Men generellt sett tar vi ansvar över de delar vi kan påverka och har en omfattande kontroll när vi upphandlar transporter. I detta specifika fall verkar det dock som att det är materialleverantören vi behöver ha svar ifrån.
Får händelsen några konsekvenser för ert samarbete med den skyldige speditören?
– När vi får information om eventuella missförhållanden eller misstankar om brott mot lagstiftning eller avtalskrav, kontaktar vi omedelbart transportören och begär in de uppgifter som krävs för att kunna göra en bedömning på vad som inträffat och som vi sedan följer upp.
– Det är viktigt med dialog i dessa frågor och att aktuell transportör får chans att åtgärda problem. Vi har precis börjat titta på det här fallet, men baserat på det vi vet nu, tyder det på att det inte var en medveten gjord överlastning, tror Strandhede.
Branschen brukar reagera väldigt negativt på den här typen av artiklar. Vad vill ni säga till dem?
– Vi ser mycket allvarligt på misstankar om missförhållanden bland våra transporter och vi har en bra dialog och samarbete med de transportföretag vi anlitar för att säkerställa att lagar, regler och riktlinjer följs samt att våra avtalskrav respekteras. Att inte transporter sker med övervikt är en fråga som handlar både om säkerheten på vägarna och rättvisa villkor i branschen.
– Vi ställer höga krav, men samtidigt kontrakterar våra många transportörer i sin tur olika underleverantörer vid olika tillfällen beroende på uppdragets karaktär, vilket försvårar möjligheten att ha kontroll på allt, förklarar Jan Strandhede avslutningsvis.
Den gemensamma nämnaren för de allra flesta fallen av avslöjade fultransporter är att transportköpare och speditörer ofta tappar kontrollen över vem det är som transporterar godset när transportuppdragen säljs vidare i flera led.
Det konstaterandet är på intet sätt nytt men pekar på en självklar lösning. Ett skärpt beställaransvar som gör att man tvingas ha koll på sin verksamhet ända ut i det allra finaste ”rotsystemet”.