Syftet med utfrågningen var att belysa olika frågeställningar och att fördjupa ledamöternas kunskaper inom området. TIA:s talesperson Nette Schölin, var på plats i Riksdagen i Stockholm. Vad tyckte du utfrågningen skickade för signaler?
– Jag fick en känsla av att det finns en samstämmighet mellan företagen och myndigheterna vilket tyder på att de nu ser problemen och förstår varandra i dialogen, säger hon.

Efter ett inledande tal av Trafikutskottets ordförande Karin Svensson-Smith (MP), presenterade Katarina Areskoug Mascharenas (M), chef för EU-kommissionens representation i Sverige, förslaget till ett uppgraderat utstationeringsdirektiv. Förslaget säger att om en utländsk chaufför arbetar mer än tre dagar under en kalendermånad i ett annat EU-land, ska denne ses som utstationerad, berättar Nette Schölin.

Man ska alltså enligt direktivet inte få ha lägre lön än vad det aktuella landets avtal kräver.

Vi ber Nette förtydliga antalet dagar per kalendermånad och hon säger att den fjärde dagen under en kalendermånad, måste föraren anmäla sig till Skatteverket annars riskerar man påföljder. De tre fria dagarna måste inte vara i en följd och man ska inte heller kunna ”ladda upp” med tre nya dagar under samma kalendermånad genom att lämna landet en resa.
– Om en förare kör i Sverige första och andra juli, reser ut ur landet och kommer tillbaka den sjätte juli, kan han sedan inte köra i Sverige igen förrän den första augusti om han vill slippa anmäla sig till Skatteverket och då kosta lika mycket att använda som den inhemska föraren, säger hon.

I praktiken innebär det att en enskild förare endast kan köra tre dagar ”billigt” cabotage under en kalendermånad i ett och samma land. Kontroll kan göras exempelvis via en transponder.
– Förslaget låter på många sätt lovande, säger Schölin, men tillägger att det blir kontrollerna av efterlevnaden som avgör hur utfallet blir i praktiken.

Med någon form av gps- alternativt mautsystem eller liknande som kan samköras med varandra i samtliga EU-länder, menar Schölin att man kan vara på rätt väg mot att stävja missbruket av cabotagedirektivet.
– Cabotage ska vara av tillfällig art och inte användas till att, som vi ser exempel på idag, utgöra en permanent grund för ett åkeri att bygga hela sitt verksamhetsupplägg på vilket riskerar att slå ut inhemska transporter, säger hon.

Att man nu ser ljuset i tunneln, vågar TIA ännu inte riktigt hålla med om eftersom förslagen kommer från EU:s utskott för Transport och Turism och ska vidare till Parlamentet som också ska komma med synpunkter.
– Ökar man tempot med att ta fram kontrollverktyg, vågar vi ändå skönja en strimma ljus eftersom även om vägen mot målet är lång, är den nu i alla fall påbörjad, säger hon.

Hon önskar att den svenska regeringen ska enas kring en gps-lösning, men endast under förutsättning att förslaget om vägslitageavgiften helt tas bort. Varför är det viktigt att den tas bort?
– Dels för att den delar beslutsfattarna i två läger vilket försvårar möjligheterna att fatta beslut och dels för att företagen ska kunna effektivisera övergången till en nyare, miljösmartare fordonspark med de aktuella medlen som, med ett införande av en vägslitageavgift, annars istället går till dubbelbeskattning av åkerinäringen, avslutar Nette Schölin.