Huruvida det är gps:en eller att föraren inte förstår skyltningen – eller kanske struntar i den – vet vi inte, men han väljer att köra igenom samhället och fastnar och blir ståendes på huvudleden. Försöken att komma loss, leder till att fordonet på något sätt havererar.

Exakt hur länge ekipaget står där, vet vi inte heller, men kl. 16.30 kallas polisen till platsen. Ekipaget står i en skymd högerkurva och trots att större fordon som kör i riktning mot stationen måste köra förbi i motsatt körfält, bedöms det inte föreligga någon trafikfara.

Sedan i tisdags sitter föraren i fordonet som står på tomgång och under torsdagskvällen finns det ingen belysning på ekipaget. Under torsdagseftermiddagen får polisen veta av föraren att han väntar på service från Markaryd.

Dragbilen är en DAF varför vi kontaktar Nordic Truckcenter i Markaryd. De bekräftar att det finns ett ärende på den aktuella bilen.
– Redan den 28 februari finns noteringar om att det är svårt att få tag på bärgare, säger de och tar upp den svåra vädersituationen.

Även den 1 mars finns notering om att bärgare skickas, men då ekipaget är kvar, måste det blivit förändringar.

Den 2 mars anländer så äntligen bärgare till platsen och vid lunch är vägen åter framkomlig utan risk för olyckor.

Waberer’s svarar på en del av våra frågor och bekräftar redogörelsen från DAF i Markaryd. De lyfter det problematiska vädret. Varför hamnade ekipaget alls på den platsen?
– Just nu undersöker vi omständigheterna kring händelsen och vill inte dela mer information förrän vi är färdiga, svarar Waberer’s marknadsansvarige Tamas Fejes.

Även om det denna gång finns försvårande omständigheter i form av väderförhållanden, väcks ändå åter frågan om varför ekipage får stå kvar så länge och vi talar med en av våra pålästa trafikpoliser.

Polisen vi talar med hänvisar till lagtexterna 1982:198 ”Förordning om flyttning av fordon i vissa fall” och 1982:129 ”Lag om flyttning av fordon i vissa fall”.

Han protesterar mot att trafikfarligheten ska bedömas i dessa fall eftersom det behövs mycket lite för att ha möjlighet att flytta fordon. Det är glasklart beskrivet i hänvisningarna, säger han, men pålästa poliser har, när de flyttat fordon, fått backning av okunniga medarbetare på polisens kansli, bland andra jurister, säger han.
– I 1982:198 anges tydligt exempelvis att det räcker att fordonet är uppställt på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs, eller om det är uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och försvårar snöröjning och liknande, säger han. Ibland har till och med polisen, felaktigt, betalat bärgningar där betalning uteblivit.

Han pekar på 1982:129, paragraf 7, där det lika tydligt står att ”ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte, om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.”

Han tycker att bärgarna också ska läsa på mer eftersom det finns något som heter retentionsrätt som är en svagare form av panträtt.
– Skillnaden ligger i att med en panträtt, kan det som hålls i pant säljas, men så är det oftast inte med en retentionsrätt, säger han och tillägger att han vet att det finns bärgare som använder sig av denna rätt.

Således kan ett fordon, enligt retentionsrätten, hållas kvar i obegränsad tid tills betalning skett och vem som ska stå för kostnaderna för och om detta, står tydligt i 1982:129, paragraf 7.

Polismannen vi talar med är medveten om att det för poliser, inte minst unga poliser, kan vara svårt att sätta sig upp mot mer erfarna kollegor och polisens jurister i detta, men hoppas att fler ska göra det och på så sätt få bort dessa så kallade ”tappade ekipage” från vägarna för att göra vägarna säkrare för alla.