Samma människa, alltså den som varken är etablerad i Sverige eller betalar skatter och avgifter, skriver nyttjanderättsavtal på ytterligare sex tyskregistrerade bilar på det svenska tillståndet och bedriver därefter inrikestransporter i Sverige.

De utför inrikestransporter, men betalar inte en krona i skatt eller avgifter! Hur är detta möjligt?

Den frågan är relevant eftersom bolaget som innehar tillståndet inte är registrerat hos skatteverket, och därmed kan det inte heller bedriva verksamhet.

Bolaget har enbart en postadress i Sverige och det kan omöjligen betraktas som faktisk och fast etablerad verksamhet. Ni får ursäkta mig, men jag har svårt att se hur en brevlåda, som dessutom är placerad i ett villaområde, kan bedriva någon form av transportverksamhet!

Dessutom, på vilket sätt har det goda anseendet, de ekonomiska resurserna och yrkeskunnandet granskats och säkerställts?

Ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik kan inte utfärdas innan dessa kriterier är uppfyllda, punkt!

Nog är det märkligt ändå, som det har blivit i det här landet!
Transportstyrelsen kräver av de svenska åkeriföretagen att de skall ha en minutiös övervakning av de anställda förarna. Åkerier påförs fantasibelopp i sanktionsavgifter för bagatellartade överträdelser, alldeles oavsett vilka åtgärder åkeriet har gjort i sitt förebyggande arbete.

Även om åkeriet kan uppvisa omfattande dokumentation över kurser, personliga samtal, varningar, verkstadskörningar, med mera, påförs de ändå sanktionsavgifter. Transportstyrelsen anser att åkeriföretaget inte har gjort tillräckligt eftersom det finns en registrerad överträdelse. Viktigt att poängtera i sammanhanget – en registrerad överträdelse är inte detsamma som en faktisk överträdelse.

Därför blir det provocerande när Transportstyrelsen lämnar ut trafiktillstånd till bolag som inte uppfyller de grundläggande kraven. Att bolaget som tilldelats tillståndet i själva verket är en brevlåda gör det hela än värre!

Hur är det ställt med kompetensen inom Transportstyrelsen? Frågan äger sin rättighet eftersom de kontroller som utförs på kör- och vilotider är att betrakta som ”statistikkontroller” och saknar egentligt värde i kampen mot de som fuskar.

Som lök på laxen lämnar Transportstyrelsen ut ett trafiktillstånd till en utländsk medborgare som uppenbarligen bygger sin verksamhet på fusk!

Det är tydligt att Transportstyrelsen inte besitter den kunskap som krävs för att hantera den yrkesmässiga trafiken.

Myndigheten låter ett dataprogram, förvisso administrerat av en handläggare, granska kör- och vilotider. Dataprogrammet kan bara upptäcka fel och brister i flödet av ”ettor och nollor” i en digital miljö, men kan inte sortera om felet består av ett mänskligt misstag eller ett teknisk fel.

Den effekten förstärks av att handläggaren saknar grundläggande kunskaper om transportnäringen och hur den fungerar.

Resultatet har blivit statistikkontroller där tekniska brister, misstag och ”riktiga” överträdelser blandas i samma soppa, men det verkliga fusket passerar förbi utan att myndigheten reagerar. Detta förhållandet är direkt förödande för förtroendet till Transportstyrelsens förmåga att stävja det verkliga fusket!

Myndighetens oförmåga att bekämpa det verkliga fusket, förstärks av den kompetensbrist som Transportstyrelsen uppvisar i fallet med den tyska medborgaren som erhåller ett trafiktillstånd via en brevlåda!

Det är sannerligen dags att se över Transportstyrelsens förmåga att utföra sitt uppdrag. Kompetensbristen lyser snart sagt igenom varje ärende som lämnar myndigheten rörande den yrkesmässiga trafiken. Den seriösa åkerinäringen kan med rätta kräva av den myndighet som har ansvaret, att den har rätt kompetens för uppdraget!

Åkaren i Sverige
Thomas Morell, sakkunnig yrkestrafik

Fotnot:
Artikeln som Thomas Morell nämner inledningsvis kan du läsa här!