Den första artikeln handlar om en förare som stoppas av trafikpolisen i Helsingborg. De fattar ganska snart misstankar om att föraren var drogpåverkad, föraren ska ha uppvisat tydliga tecken på långvarigt missbruk.

Vad föraren var påverkad av eller i vilken omfattning, framgår inte av artikeln.

Det är skrämmande att det finns förare i tunga fordon som uppenbarligen kör under påverkan av droger. Någon längre utläggning kring riskerna för andra trafikanter lär väl knappast vara nödvändig!

En artikel som publicerats 16 minuter innan den förstnämnda berör ytterligare en rattfyllerist i ett tungt fordon.

För mig, som har ägnat en stor del av mitt vuxna liv åt trafiksäkerhet, är de ständiga rapporterna om rattfyllerister i tunga fordon oerhört provocerande!

Varför har det blivit så här? Hur har våra ansvariga politiker och myndigheter låtit det gå så här långt?

Det vi ser nu är resultatet av en mångårig nedmontering av trafikpolisen och ett kompakt ointresse från de ansvariga politikerna och myndighetscheferna.

Det går inte att kontrollera bort allt, men när upptäcktsrisken är nära noll då finns det inget intresse av att ”hålla sig i skinnet”.
De som ägnar sig åt brottslig verksamhet får i praktiken fri lejd på våra vägar, en orimlig och ohållbar situation.

Enskilda förares agerande till trots, det som verkligen fick blodtrycket att stiga till farligt höga nivåer var Helsingborgs tingsrätts friande dom i fallet med det polska åkeriet som manipulerat både färdskrivare och AdBlue-utrustning – hur tänkte man där?

I (EU) nr 165/2014 framgår tydligt att både förare och transportföretaget har ett ansvar att färdskrivaren fungerar och används på rätt sätt. När föraren dessutom ertappas med en fjärrkontroll i byxfickan med funktionen att styra färdskrivaren, är det knappast fråga om en slump.

Hela kontrollverksamheten rörande den yrkesmässiga trafiken har kantrat fullständigt.

När utländska aktörer ertappas med utrustning för att manipulera både färdskrivare och avgasreningsfunktionen i bilarna, blir de friade i tingsrätten. Det räcker uppenbarligen med att de ser frågande ut och rycker på axlarna så är saken klar.

Annat är det för svenska åkare eller förare, där slår myndighetsfällan igen direkt och med full kraft.

Åtskilliga åkerier betalar tiotusentals kronor i sanktionsavgifter för att de missat att besiktiga en i övrigt väl fungerande färdskrivare. Det spelar ingen roll om det är ett rent misstag och inget är manipulerat, de skall betala sin sanktionsavgift – punkt!

Vad hände med att alla ska stå lika inför lagen? Visst, det är skillnad på böter och sanktionsavgifter, men det är ändå samma lagstiftning som ligger till grund för bedömningen.

Det är synnerligen allvarligt när myndigheter inte behandlar människor lika. Det är som bäddat för att allmänheten ska börja tvivla på rättsstatens förmåga att agera mot uppenbar brottslighet.

Det måste till en förändring och det snabbt. Sverige måste få till en särskild enhet som utför kontroll av den yrkesmässiga trafiken. Både på vägen och i företagens lokaler. Det skall vara tjänstemän med hög kompetens som skall utföra dessa kontroller för att säkerställa att det blir en rättssäker bedömning.

Till den verksamheten skall särskilda åklagare kopplas för att hålla en hög nivå på rättsprocessen.

Dagens situation är förödande för den seriösa åkerinäringen och för allmänhetens förtroende för rättsstaten.
Sverigedemokraterna kommer med kraft driva frågan om en särskild enhet för kontroll av den yrkesmässiga trafiken.

Thomas Morell (SD)
Riksdagsledamot