I augusti 2016 föreslog regeringen i samarbete med Vänsterpartiet att tillföra Polismyndigheten 100 miljoner kronor, fördelat på fyra år (2017–2020), i syfte att vidareutveckla polisens arbete mot det otillåtna cabotaget.
Förslaget gick igenom och Polismyndigheten kunde ta emot de första 25 miljonerna år 2017. Därefter tog det lång tid innan något hände. Så långt tid att Pia Nilsson (S), som vid tidpunkten var gruppledare för socialdemokraterna i riksdagens trafikutskott, röt till – något som tidningen Proffs skrev om den 23 februari 2018.
Strax därpå kallades, enligt Polismyndigheten, cirka 400 poliser till en tredagars utbildning, varav två dagar handlade om internationella och nationella transportregler, i folkmun kallad ”cabotageutbildning”.
Utbildningsinsatsen har haft den troliga effekten att arbetet mot den otillåtna cabotagetrafiken tog fart. År 2017, alltså före utbildningen, rapporterades 59 ”cabotageärenden” till Transportstyrelsen. Förra året hade den siffran ökat till 213. Allt enligt statistik från Transportstyrelsen.
Under 2017 och 2018 har Polismyndigheten tagit emot totalt 50 av de utlovade 100 miljonerna. I år får man alltså ytterligare 25 miljoner. Utbildningen i våras kostade enligt myndigheten 2,6 miljoner kronor. ”Därtill kommer betydande lönekostnader för deltagarna och i vissa fall rese- och logikostnader”, svarar Polismyndighetens nationella mediecenter kortfattat när Proffs vill veta hur pengarna har använts.
När vi ber Polismyndigheten att berätta om några av de tyngre posterna i de 2,6 miljonerna får vi ett svar som väcker åtminstone en fråga.
– Det är framförallt resor och logi som har kostat pengar, svarar man.
Det som alltså först tillkom utöver de 2,6 miljonerna, räknar man senare istället in i summan.
Vad har då hänt med de resterande cirka 47 miljonerna – och hur tänker man använda de 25 miljoner som är på väg in i verksamheten i år? Vi får inget tydligt och rakt svar på frågorna.
– Det gjordes aldrig någon öronmärkning av de pengar som du hänvisar till utan de ingick i de ramar som fördelades till regionerna. Därmed går det inte att exakt följa pengarna utan bara verksamheten som har bedrivits, förklarar Polisens nationella mediecenter.
Förutom de direkta kostnaderna för utbildningen som innefattade cabotage så har tid och resurser lagts ner i den faktiska kontrollverksamheten som lett till det ökade antalet anmälningar till Transportstyrelsen, förklarar myndigheten vidare.
Menar man alltså att ”den faktiska kontrollverksamheten” inte hade kunnat bedrivas om det inte vore för extrapengarna som skjutits till?
– De extra pengarna har medfört tydlighet i uppdraget vilket innebär möjlighet till ambitionshöjning och att vi kunnat förbättra vår verksamhet, svarar man.
Därefter radar man upp ett antal investeringar som gjorts. Till exempel ett nytt IT-system för rapportering av flygande inspektioner samt validering och utbildning av landets bilinspektörer så att de uppnår den kompetens som numera krävs enligt Transportstyrelsens föreskrifter, det så kallade ”Besiktningspaketet” (EU-direktiv).
– Polisregionerna förväntas använda pengarna till att kompetensförsörja yrkestrafiken på dessa områden, förklarar Polismyndigheten.
Men var avsikten med de 100 miljonerna verkligen att finansiera bättre fordonskontroller i form av flygande besiktningar? Proffs uppfattning är att satsningen på flygande inspektioner fick ett eget tillskott om 10,7 miljoner kronor, något som finansierades genom nedskärningar i andra myndigheters budgetar.
– De ingår i de 10,7 miljoner som vi fick i anslagshöjning, blir Polismyndighetens svar i ett senare mejl till redaktionen. Med andra ord så har satsningen på flygande inspektioner inte alls med vår ursprungliga fråga att göra, som ju handlar om de 100 ”cabotagemiljonerna”.
Vidare förklarar man att det i regeringens regleringsbrev inte står något om redovisningskrav, vilket Proffs kan konstatera stämmer. Åtminstone när det gäller det ekonomiska. Däremot står det att ”I kravet på återrapportering ingår att föra ett resonemang kring vilka effekter åtgärderna bedöms ha lett till eller bedöms komma att leda till.” Och hittills har man endast kunnat berätta om en utbildning som kostat 2,6 miljoner kronor samt om en ”ambitionshöjning”.
Proffs kontaktar Pia Nilsson (S), som idag inte längre sitter kvar i trafikutskottet. Men hon reagerar på tidningens uppgifter och vidarebefordrar dem till statsrådet Tomas Eneroth (S). Därefter blir det tyst.
I olika debatter på temat ”schysta villkor för transportbranschen”, är det nära nog undantagslöst som Socialdemokraterna brukar berätta om att man skärpt beställaransvaret, förlängt tiden för klampning – och tillfört trafikpolisen 100 miljoner för att utveckla myndighetens arbete mot det otillåtna cabotaget. Men trots flera påminnelser kommer inga uttalanden från vare sig Tomas Eneroth eller från någon annan i partiet.
Samtidigt som Eneroth fick våra frågor, skickade vi dem även till Thomas Morell (SD), som ganska nyligen fått en plats i trafikutskottet. Han svarar, men blir inte särskilt förvånad när han tar emot uppgifterna om de ”försvunna miljonerna”.
– Redan på den tiden jag arbetade på polismyndigheten försvann ”trafikpengar” in i det stora svarta hålet. Pengarna används, som de alltid svarar, till polisiär verksamhet. Vackert så, men i den polisiära verksamheten fanns inte trafikpolisen med som prioriterad verksamhet.
Resultatet ser vi idag, trafikpolisen är mer eller mindre utplånad, konstaterar Morell.
– Ett ganska enkelt svar på frågan om de 100 miljonerna, torde vara som vanligt, de har gått till polisiär verksamhet. Det vill säga, den reguljära polisen och inte till trafikpolisen, avslutar han.
Proffs kommer att fortsätta arbetet med att försöka få svar på vart pengarna har tagit vägen.