För över ett år sedan, den 20 januari 2018, stoppas ett ekipage från Litauen av trafikpolisen i Helsingborg. En rutinmässig kontroll påbörjas. Bland annat gör bilinspektörerna på plats en flygande inspektion.
Den då 48-årige litauiske föraren visar sig vara ägare till dragbilen som han kör. Förutom några trasiga lampor, oljeläckage från motorn och ojämn bromsverkan, uppfattar inspektörernas tränade ögon att de dessutom kan ha att göra med ett fordon vars AdBlue-system är manipulerat.
Snart hittar man manipulationsutrustningen samt kan bilinspektörerna konstatera att en kabel till avgasreningssystemet var avklippt. Misstankarna bekräftas därmed, men åkeriägaren förnekar all kännedom om det olagliga ingreppet.
Jouråklagaren kontaktas för att snabbt hantera ärendet på plats. Möjligheten att direkt utfärda företagsbot finns eftersom Polisen hade åkeriägaren på kontrollplatsen. Ärendet hade goda förutsättningar för att kunna avslutas där och då. Men åklagaren väljer att låta åkeriägaren åka vidare efter att Polisen beslagtagit manipulationsutrustningen.
Därmed tar en betydligt krångligare och resurskrävande utredning vid. En förundersökningsledare kopplas in i ärendet för att ta hand om det fortsatta utredningsarbetet. Eftersom åkeriägaren lämnat landet, tvingas Polisen därför att bland annat begära rättshjälp från Litauen.
– Det är många dokument som ska förberedas och därefter översättas, bland annat hela protokollet, för att de litauiska myndigheterna ska kunna hålla förhör med den misstänkte. Det är inte gjort i en handvändning, förklarar Anders Rydén, utredare vid Helsingborgspolisen, som fick det aktuella ärendet på sitt bord.
Sommarsemestrar och andra pågående, stora utredningar gör att processen drar ut på tiden. Men i slutet av november förhörs till slut åkeriägaren i Litauen. Han vidhåller sin oskuld. Den begagnade dragbilen hade han köpt drygt ett år tidigare och varje månad har han tankat ”nästan 50–60 liter vätska per månad”, säger han i förhöret.
Kvittona som skulle kunna styrka hans påstående har han inte kvar. ”Jag har betalt för diesel och AdBlue separat, för att det var otillåtet att betala på ett och samma kvitto”, säger han vidare och tillägger att han inte sparat AdBlue-kvittona.
Åkeriägarens argument skulle sannolikt inte ha varit särskilt svåra att slå hål på vid en eventuell rättegång. Men så långt skulle ärendet inte gå.
Under förhöret förklarar åkeriägaren att han senare fick göra sig av med dragbilen. Enligt honom gick det inte att laga den efter att manipulationsutrustningen monterats bort av bilinspektörerna i Helsingborg. ”Jag betalade cirka 3 000 euro för reparationer, men detta system kunde inte repareras”, säger han.
I februari 2018 sålde åkeriägaren därför bilen till en skrotfirma. I augusti samma år avyttrade han även sitt företag. Eftersom kammaråklagare Mikael Bäckström drev ärendet som en företagsbot (50 000 kronor), beslutade han den 4 mars i år att lägga ner utredningsarbetet.
Ärendet som skulle kunna ha avslutats snabbt redan i januari 2018, tog alltså drygt 13 månader att hantera. Och det slutade som nämnts ovan med att utredningen lades ned. Det ligger nära till hands att kritisera jouråklagaren som initialt fick ärendet på sitt bord, men enligt redaktionens uppfattning hade det varit fel. Systemfel är nog snarare en bättre benämning på det inträffade.
Kanske vore det en god idé om åklagarmyndigheten lät ta fram vägledningsdokument som jouråklagare, som saknar detaljkunskaper, kan använda sig av i de ärenden som rör företagsböter? Alltså handledningar för åklagarna att luta sig mot när de ska besluta i ärenden som gäller komplicerade, tekniska manipulationer av till exempel AdBlue-system och färdskrivare.
Fordonet på bilden är inte det som artikeln handlar om.
Foto: Göran Rosengren