Det sättet att räkna gör att konsekvenserna i vissa fall blir orimliga, exempelvis i fallet med den aktuella husvagnen. Redan 2016 påtalades problemet för berörda myndigheter genom Husbilsombudsmannen, Husvagnskompisar, men ännu har inget beslut kommit.

Kammaråklagare Johan Bülow på Utvecklingscentrum i Malmö anser att ändringen borde gjorts för länge sedan. Frågan är var ärendet har fastnat och vem det är vi väntar på som ska fatta beslutet om en eventuell ändring.

Maria Gelin är enhetschef på Transportmarknadsenheten Infrastrukturdepartementet. Varför tar det så lång tid? Ändringen skulle dessutom innebära att vi tar efter resten av EU. Hon undersöker saken och återkommer.
– Det är en framställan från Transportstyrelsen om ändringar i trafikförordningen som bland annat Åklagarmyndigheten hänvisar till, säger hon.

Framställan kom in till regeringskansliet i slutet av maj 2017 och innehåller bland annat ändring av 4 kap. 4§ i Trafikförordningen och att totalvikten, istället för maxlasten, inte får överskridas.

Framställan har varit ute på remiss under tre månader och drygt 30 remissinstanser kom in med svar i början av januari 2018, berättar hon vidare. Därefter har beredning av framställan fortsatt genom en sammanställning av remissvaren.
– Transportområdet är ett stort lagstiftningsområde och andra lagstiftningsärenden har hanterats under det gångna året. Jag kan dessvärre i nuläget inte säga när ett utfall av den fortsatta hanteringen av ärendet kan tänkas bli, säger hon.

Det känns inte rimligt att det ska ta så lång tid med något som handlar om en anpassning till EU. Vem är det vi väntar på? Vem ska fatta beslutet?
– Jag kan förstå att det är frustrerande att inte få klara besked, säger Gelin. Lagstiftningsärenden följer en viss process som kan ta tid beroende på vilken åtgärd som krävs samt även vilka andra ärenden som finns och som ska hanteras och hur resursläget ser ut.

När det gäller tidsperspektivet kan förhoppningsvis bilden klarna efter semestrarna och när man ska stämma av höstens arbete, säger hon vidare.
– Om en ändring sedan ska göras, är det regeringen som fattar ett beslut om en förordningsändring. Ett sådant beslut föregås av en avstämning och en så kallad gemensam beredning i regeringskansliet då alla berörda departement ska ges möjlighet att granska förslaget och lämna sina synpunkter. Det är en viktig del i processen i ett lagstiftningsärende och en del av tidsperspektivet som vi återkomma till efter ledigheterna, avrundar Maria Gelin.