Den halländske chauffören kände sig trött och orkeslös. Med smärtor i buken och hjärtklappning gick han i början av juni 2017 till läkaren för att kolla upp vad som var fel. Läkaren kunde konstatera att chauffören såg ”trött och energilös” ut.

Av flera läkarintyg under perioden juni och juli 2017, framgår det att chauffören förutom ovannämnda även har symptom såsom dåligt minne, sömnsvårigheter och tilltagande trötthet. Läkarintygen berättar vidare att chauffören har ”ett kraftigt ökat sömnbehov och muskeltrötthet”.

Det medicinska underlaget visar att chauffören lider av utmattningssyndrom.

Men Försäkringskassan ansåg däremot inte att chauffören ”har gjort sannolikt att hans arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel” under den aktuella perioden och därför nekar man honom sjukpenning för tiden 21 juni – 11 augusti 2017.

Chauffören driver ärendet vidare till förvaltningsrätten – som gick på Försäkringskassans linje.

Ärendet överklagades till kammarrätten, som gör en annan bedömning. Chaufförens yrkar på att han som yrkeschaufför tillhör en unik yrkesgrupp eftersom han bär ett strikt personligt ansvar i sin yrkesutövning. Det vilar således ett personligt ansvar på honom att framföra sitt fordon på ett tryggt och trafiksäkert sätt och att han gör det under straffansvar.

Försäkringskassan medger att kammarrätten förklarar att chaufförens arbetsförmåga var helt nedsatt under den aktuella perioden. Målet bör därför visas åter till Försäkringskassan för utredning av om förutsättningar för att beviljas sjukpenning är uppfyllda.

I kammarrättens domskäl läser vi följande: ”Parterna är numera ense om att /N.N/ arbetsförmåga var helt nedsatt under aktuell period Kammarrätten gör ingen annan bedömning. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för sjukpenning är uppfyllda. Målet ska därför visas åter till Försäkringskassan.”.