Händelsen tar sin början strax norr om Sala måndagen den 12 augusti.
– Den första bilen som kommer in är från ett större finskt åkeri och den ställde till med en del trassel redan på morgonen, konstaterar bilinspektör Roger Ogemar.
När Ogemar vinkar in ekipaget, verkar det först inte som att han ser bilinspektören trots den långa raksträckan före kontrollfickan.
– Jag börjar fundera på åt vilket håll som är säkrast att hoppa när han kommer susandes i full fart.
Plötsligt tycks chauffören uppfatta att någon står i vägen.
– En kort sträcka ifrån upptäcker han att jag står och vinkar och tvärnitar, men han hinner inte stanna utan fortsätter förbi, mellan mig och min buss. Innan ekipaget står helt stilla, befinner det sig längst bort på fickan, delvis ute i vägen.
Det fanns en förklaring.
– Den till synes lätt skakade chauffören berättar på bruten svenska att han satt och läste fraktsedlar, berättar Roger Ogemar.
Ekipaget i fråga var en olastad ”25,25:a”
– Det var nog en väldig tur för mig att han inte var lastad, funderar Ogemar.
Men historien tar inte slut där och då.
– Vid färdskrivarkontrollen visar det sig att han hade inte mindre än 21 överträdelser under senaste fyra veckorna. Vid en närmare analys av bristerna bedömdes att två tredjedelar var upprepade mindre allvarliga överträdelser som kunde strykas till förmån för de grövre.
Slutnotan hamnade ändå på 19 000 kronor i sanktionsavgift, då samtliga överträdelser begåtts i Norge och Finland. En tröst i all bedrövelse för chauffören var att det finns ett ”tak” när det gäller sanktionsavgifter. Kanske inte lika glädjande för vän av ordning.
– Maximalt belopp att sanktionera på en förare är 10 000 kronor, vilket det beslutades att föraren skulle betala på plats, förklarar Roger Ogemar.
Men trots rabatten hade föraren inte tillräckligt med pengar på sitt kort.
– Han fick dessa insatta av företaget för att kunna betala, problemet var att insättningen inte skulle bokföras på förarens konto förrän dagen efter, berättar Ogemar och tillägger att ekipaget därför lotsades till rastplatsen utanför Sala där det klampades i väntan på pengarna.
Dagen efter åkte Roger Ogemar förbi Sala för att ta betalt, men kvar fanns bara det klampade ekipaget, chauffören var borta.
– En förare som stått parkerad bredvid uppgav att den finske föraren hade blivit hämtad av en personbil under gårdagen.
Ogemar gör ett resultatlöst försök att nå den finske föraren via de kontaktuppgifter som föraren uppgett dagen innan
– Men till slut måste jag ge upp och vända hemåt i ogjort ärende.
Väl tillbaka i Västerås får Roger Ogemar reda på att någon från åkeriet sökt honom.
– Jag ringer upp den engelsktalande trafikledaren på det finska åkeriet, som uppger att de fört över pengar till föraren, men att de nu inte kan få kontakt med honom och undrar om jag har lyckats. Det hade jag ju inte och vi kommer överens om att båda ska göra ett nytt försök under nästföljande dag.
När Ogemar sitter i sin privatbil på väg till jobbet dagen därpå, ringer föraren och meddelar att han vill betala.
– Han berättar att han nu befinner sig vid lastbilen, vilket visar sig stämma när jag väl kommer fram. Och betalningen gick dessutom igenom.
Att försöka vänta ut trafikpolisen är med andra ord inget framgångsrecept.
– Nej vi nog lite väl envisa för att det ska lyckas, avslutar Roger Ogemar.
Foto: Roger Ogemar