De båda trafikpoliserna Richard Karlsson och Patrik Assarsson i Helsingborg valde i torsdags att ta med sig varsin polskregistrerad 3,5-tons lastbil med sig in från E6 till kontrollplatsen vid Långeberga.

Fordonen ställdes på vågen och de digitala siffrorna tickar med viss ”tröghet” upp mot 3 500 kilo men stannar inte förrän efter ytterligare några sekunder. Richards kontrollobjekt väger in på 4 100 kilo och Patriks på 3 960.

Med stöd av fordonens registreringsbevis, kan poliserna räkna ut att överlasterna motsvarar 65 procent respektive 42 procent. Båda får alltså betala ”maxbeloppet” för sina tilltag, vardera 4 000 kronor. De tvingas dessutom att lasta av gods så att de kommer ner i laglig vikt.

Det tar oftast inte lång stund för transportörerna att greja fram andra lastbilar för att undsätta sina överlastade kollegor. Det fordon som Richard kontrollerade fick till exempel hjälp inom loppet av en halvtimma.

Men vad gör väl några hundra kilos överlast? Även om många 3,5-tons fordon rent tekniskt skulle klara av den extra lastvikten, är det andra som inte gör det. Det kan handla om klenare hjulaxlar, och underdimensionerade bromsar. Likaså kan däcken ha sämre bärighet på fordon som är registreringsbesiktigade för max 3,5 tons bruttovikt.

En annan aspekt handlar om konkurrens. Genom att lasta mer än tillåtet på en liten lastbil, tar man på olagliga grunder ett transportuppdrag som borde ha legat på en tung lastbil och därmed tar man jobbet från en chaufför med C-behörighet.

Chaufförer i svenskregistrerade lättlastare ska ha en tidbok, men det slipper man i utlandsregistrerade fordon. Det är alltså i princip omöjligt för polisen att bedöma hur mycket en chaufför har kört och om denne har vilat tillräckligt.

Anledningarna för polisen att fortsätta hålla koll på överlastade ”3,5:or” är med andra ord många.