I coronavirusets kölvatten är det många som måste arbeta på distans. Så även EU-parlamentarikern Peter Lundgren (SD). Han har nu jobbat hemifrån i cirka sex veckor. Omröstningar och möten sker via nätet. Krångligt och lite obekvämt till en början. Men Lundgren har börjat vänja sig och nu anser han att jobbet flyter på bra.

Att hantera nya situationer och utmaningar är däremot inget nytt för Peter Lundgren. Han minns hur det var för några år sedan när han klev in i Europaparlamentet för första gången som nybliven parlamentariker.
– Det var verkligen inte det enklaste att komma dit som EU-skeptiker och som första Sverigedemokrat år 2014.

Han är tacksam för den hjälp och det stöd han fick av den före detta EU-parlamentarikern Nigel Farage från Storbritannien, som bland annat gjort sig känd som partiledare för ”Brexitpartiet”.
– Med hjälp av honom och hans dåvarande parti lyckades vi ta oss in i Europaparlamentets mer svårtillgängliga delar, de som förhandlar och avgör vilka lagar som faktiskt går igenom, säger Lundgren.

Att han saknar Farage, råder det inga tvivel om. Peter Lundgren lyfter ofta upp vänskapen de båda emellan och kan inte nog berömma den brittiske politikerns värme och engagemang både politiskt och privat.

Efter några års väntan fick Lundgren axla ansvaret som rapportör (chefsförhandlare) kring ett lagförslag som skulle lyckas införa betydande förändringar i både yrkesförardirektivet och körkortsdirektivet.
– Att ta steget att leda en förhandling som en företrädare för ett parti som oftast inte ens blir inbjuden till förhandlingar var ett stort steg, minns Lundgren.

Han beskriver gången i Europaparlamentet.
– Enkelt förklarat ska man först få stöd för sina ändringar i utskottet och sedan i hela kammaren. Efter att detta är gjort ska man som rapportör förhandla med rådet och komma överens med EU:s ministrars hållning och enas om samma text, berättar Peter Lundgren.

Han låter uppriktigt förvånad över att ha lyckats få igenom SD:s politik ”med enhällighet”.
– Vem hade kunnat tro det? Ingen röstade emot. Senare, i kammaren, blev röstsiffrorna 604 röster för och 80 emot. Väl i trilogen, alltså förhandlingen mellan parlamentet och rådet, fick jag igenom saker som vissa försökt få igenom 15 år, bland annat att alla i EU nu behöver lära sig om hur man sätter på snökedjor på lastbilar. Vi alla inom transportbranschen har nog sett lastbilarna ståendes still längs med snöiga vägar i norr på grund av slarv och okunskap med detta, säger Lundgren inte utan ett visst mått av stolthet i rösten.

Peter Lundgren ger ytterligare exempel på några av effekterna av framgångarna:
– Nu kan fler köra budbil i stadsmiljö, den tidigare gränsen på 3,5 ton höjs eftersom moderna el-lastbilar helt enkelt väger mer med tanke på bland annat batterivikten. En direkt förbättring för miljön eftersom fler nu kan använda sig av eldrift på korta distanser.

Undertonen i Peter Lundgrens retorik är tydlig. Han menar, grundat på sin egen mångåriga erfarenhet som långtradarchaufför, att det vore en vinst för samhället att släppa in nya röster från ”verkligheten” i politiken.
– Det var många som fnyste åt mig i transportutskottet när jag kom som en politiker som utländsk engelskspråkig media fortfarande betecknar som far right. När mina kollegor insåg att jag efter decennier i åkeribranschen som chaufför faktiskt vet vad jag pratar om blev jag en tillgång till mina många kollegor i utskottet som är proffspolitiker. Genom öppen dialog där alla är med kommer nya idéer fram.

Lundgren menar vidare att det inte heller är någon slump att propositionen, helt odramatiskt, gick igenom med många viktiga ändringar.
– Genom att alla parter fick vara med och tycka till så ordnade vi tillsammans upp saker som alla varit överens om men som nu kunde lösas tack vare att gamla låsningar släpptes. Bland annat undantas numera fler yrkeskategorier från vissa krav, till exempel gynnas ambulansförare och personer i civilförsvaret av det.

Om Peter Lundgren i sin roll som rapportör hade misslyckats med sin uppgift att driva ärendet i mål, hade det kunnat få konsekvenser, menar han.
– Kommissionens originalförslag hade inneburit slutet för den svenska modellen med transportgymnasier. Det fanns en skrivelse om att utbildning inte ska kunna kombineras med kommersiella transporter. I Sverige har vi ett system där eleven praktiserar på ett åkeri och tillsammans med en rutinerad åkare utför kommersiella transporter och därmed får ovärderliga praktiska erfarenheter som är omöjligt att lära sig i en skolbänk eller på en körskola.

Under det första mötet med kommissionen påtalade Lundgren detta
– De sa då att de inte hade en aning om detta och erkände att vår linje var helt logisk och man köpte den därför rakt av. Därefter började de lobba rådet, som också jobbade med direktivet då, att följa vår linje. Vilket rådet också gjorde, förklarar Peter Lundgren.

Han är stolt över att hans ”hemmaparti”, Sverigedemokraterna, har fått igenom en lagändring hela vägen från EU till riksdag.
– Det visar att det faktiskt går att påverka och att nya idéer behövs på alla nivåer i politiken.

Peter Lundgren är däremot helt medveten om att det finns mycket kvar att göra på både EU-nivå och i riksdagen.
– Men det här första steget visar att vi levererar så fort vi får möjlighet och när förolämpningarna från särskilt vänster upphör. Snart är det ju val igen, åren går fort, avrundar Peter Lundgren med ett leende.