Coronapandemin är en samhällskris. Regeringen och samarbetspartierna har på ett övergripande plan vidtagit uppskattade åtgärder för företag och arbetstagare men nu behövs det mer branschspecifika insatser.

Transportsektorn är mycket hårt drabbad. Samhällets påbjudna nedstängning, gränshinder och reserestriktioner gör att marknaden för inrikes- och utrikes persontransporter i det närmsta har kollapsat. Även godstransporterna påverkas i hög utsträckning negativt. Vi riskerar lägre godsvolymer under lång tid framöver till följd av minskad efterfrågan och en bred nedstängning av samhället och industrin för att hantera smittspridning.

Tillsammans önskar vi, som företrädare för Sveriges transportsektor, ett större statligt ansvar för att säkerställa samhällskritiska transporter. Det behövs för att Sverige som helhet ska fungera genom krisen och inte ha ett allt för sargat läge när krisen är över och ekonomin vänder upp igen. Transporter som annars drivs kommersiellt har svårt att fortsätta utan ett temporärt direkt riktat ekonomiskt stöd.

En del transporter är att betrakta som samhällskritisk verksamhet. Fortfarande upprätthålls person- och godstrafik på väg- och järnvägar, till sjöss och i luften. En del av godstrafiken fungerar fortfarande väl. Men särskilt persontransporterna närmar sig nu snabbt en samhällskritisk lägstanivå och riskerar nedstängning.

Persontransporter till och från Stockholm och runt om i landet bör garanteras på en miniminivå. Det måste vara möjligt att fortsatt kunna resa inom landet eller lokalt, till exempel till arbetsplatsen, vårdcentralen och skolan. Godstransporterna får inte stanna, leveranser måste delas ut och sophämtning ska fungera.

Sverige drivs av internationell handel. I kristid blir det uppenbart hur beroende vi är av transporter av livsmedel, drivmedel, mediciner och sjukvårdsutrustning även från andra länder. Inom landet är vi dessutom beroende av att kunna förflytta varor från producent till konsument. Samhällskritiska logistikkedjor måste upprätthållas både inom och utom landet.

När passagerar- och godsvolymerna sjunker försvinner bärkraften för trafiken. En alltför låg gods- eller passagerarvolym är inte ekonomiskt lönsamt och transportföretag riskerar därför att försvinna. Sverige behöver tillgång till transporter under krisen samt för att möjliggöra en så snabb ekonomisk återhämtning som möjligt. Utan transportörer försvinner möjligheten till transport av produkter och personer till, från och inom Sverige. En sådan utveckling vore mycket allvarlig för hela samhället.

Vi efterfrågar därför krisåtgärder här och nu. Det handlar om att se det Sverige vi vill ha efter coronapandemin. För att industrins återhämtning ska bli snabb och kraftfull när den temporära krisen är över krävs fungerande logistik. Transportbranschen står beredda att arbeta konstruktivt med regeringen och samarbetspartierna i denna fråga.

Frågan vi ställer till er är vilken bransch som ska finnas kvar efter krisen? Vilka livskraftiga svenska transportföretag står kvar på andra sidan? Vilka distributionslogistiska förutsättningar vill ni att svensk industri ska ha nu och i framtiden?

Många svenska företag har höga ambitioner inom hållbarhet och erbjuder schyssta arbetsvillkor vilket också innebär högre kostnader. I en starkt prispressad bransch är risken att dessa framkantsföretag slås ut medan de mindre ambitiösa tar över marknaden. När företagen ser sin verksamhet vittra sönder kommer det även ge återverkningar på stora delar av Sveriges samhällsliv under lång tid framöver. I flera av våra grannländer har staten redan vidtagit åtgärder för att säkra viktiga person- och godstransporter. Nu måste även Sverige säkra transporterna under krisen, och därefter.

Det är dags för staten att säkerställa samhällskritiska transporter.

Svensk Sjöfart, vd Rikard Engström
Sveriges Åkeriföretag, vd Rickard Gegö
Transportföretagen, vd Marcus Dahlsten
Tågföretagen, tf. förbundsdirektör Björn Westerberg