När vi frågar om deras inställning till Samskipdomen, understryker Sveriges Åkeriföretag att man absolut inte har något emot själva konceptet med kombinerade transporter. Sveriges Åkeriföretag har under ett antal år argumenterat för att kombidirektivet ska avskaffas då det inte är en förutsättning för att kombinerade transporter i sig ska vara tillåtna, i stället snedvrider kombidirektivet förutsättningarna till nackdel för vissa kombitransporter.
Att Sveriges Åkeriföretag har argumenterat för avskaffandet, ska alltså inte ses som ett ”angrepp” på kombitransporter som sådana. Direktivet skapar dock lättnader i samband med kraven på vilket tillstånd för vägtransporter som ska krävas, lättnader som alltså snedvrider förutsättningarna för att kunna utföra kombitransporter, särskilt i relationen väg-järnväg.
Huvudregeln i Sverige, för ett här etablerat företag, för att få utföra yrkesmässiga godstransporter på väg i Sverige, är att det krävs ett svenskt gemenskapstillstånd eller ett svenskt trafiktillstånd. Har ett företag ett sådant tillstånd, finns inga begränsningar i att få utföra godstransporter på väg i Sverige.
I vissa situationer kan det finnas ytterligare krav som ska uppfyllas, exempelvis krav på att registrera sig som djurtransportör och få transportörstillstånd.
Det är lätt att kontrollera om ett svenskregistrerat fordon får användas i yrkesmässiga godstransporter på väg, men mer komplicerat när det är ett utländskt fordon. En lastbil med en tillåten vikt på över 3,5 ton och som är registrerad i en stat inom EES, ska som huvudregel ha en bestyrkt kopia av gemenskapstillstånd som är utfärdad i EES-staten och den ska medfölja fordonet för att det ska få lov att utföra yrkesmässiga godstransporter på väg i Sverige.
Detta gäller både vid cabotage- och kombitransporter där EES-lastbil används. Det innebär att det i första hand måste anses vara föraren av EES-lastbilen, som representant för det utländska transportföretaget som disponerar lastbilen, som ska styrka rätten till att få lov att utföra yrkesmässiga godstransporter på väg i Sverige.
Kan det inte styrkas varför transportföretaget anser att man har rätt att med en EES-lastbil utföra yrkesmässiga godstransporter på väg i Sverige, måste dessa transporter anses vara otillåtna. Det är uppenbart att det gällande direktivet om kombinerade transporter och förordningen om cabotage, lägger ansvaret på det utländska transportföretaget att styrka varför man anser sig ha rätten att i Sverige utföra dessa godstransporter. Det ställs till exempel krav på transportdokument.
Det första kombidirektivet kom redan 1975, Rådets direktiv 75/130/EEG, och omfattade just relationen väg-järnväg. Redan i det direktivet användes uttrycken ”närmaste lämpliga järnvägsstation för pålastning” och ”närmaste lämpliga järnvägsstation för urlastning”. Begreppen är alltså inte nya.
I rättsfallet från Domstolen, C-2/84 används begreppet för utgången av målet. Kort handlar målet om att ett västtyskt transportföretag utnyttjar möjligheten för transport av gods genom att använda sig av kombinerad transport väg-järnväg mellan Västtyskland och Italien. Själva vägfordonet där godset var lastat transporteras på järnväg mellan Västtyskland och Lugano i Schweiz eftersom Lugano var den närmast lämpliga järnvägsstationen för urlastning av vägfordonet i förhållande till godsets slutdestination i Italien. Lugano var alltså närmare godsets slutdestination i Italien än någon av de italienska stationerna som var utrustad för urlastning av vägfordonet, stycke 6 i domen. Här ser man att frågan om närmast lämplig har en koppling till frågan om det finns utrustning för urlastning av vägfordonet.
I detta fall fick det västtyska transportföretaget använda sig av den närmast lämpliga urlastningsstationen även om den låg i Lugano i Schweiz, ett land som inte var medlem i EEG. I domen argumenteras genom hänvisning till skäl 2 till direktivets syfte att reducera vägtrafik och därmed öka trafiksäkerheten, och att direktivet även ska skydda miljön.
Samskipdomen är bekymmersam. Möjligheterna bör dock vara goda att få prövningstillstånd i Kammarrätten i Sundsvall, dels för att denna förvaltningsrättsdom behöver ändras, men även för att frågan om närmast lämpliga kan behöva närmare belysas om det inte anses att domen i mål C-2/84 uttrycker tillräckligt stöd för att lämplig utrustning är avgörande för att anse att en station är närmast lämplig, och att förvaltningsrättsdomen redan av den anledningen bör ändras.
Sveriges Åkeriföretag fortsätter att bevaka kombitrafikdirektivet. Man uttrycker tillfredsställelse över att det i det nu beslutade mobilitetspaketet har införts en bestämmelse som innebär att medlemsstaterna får besluta att tillämpa cabotagebestämmelsernas begränsningar i förhållande till antal transporter och under en bestämd tidsperiod samt en avkylningsperiod därefter även för kombitransporter. Dock beklagligt att detta kan träda ikraft först om ca 18 månader.
Som tidigare framförts har Sveriges Åkeriföretag absolut inget att erinra mot kombinerade transporter och det är viktigt att framhålla att om vägdelen i en kombinerad transport utförs av ett svenskt åkeri, är det fortfarande en kombinerad transport.
Om transportören i det nu aktuella svenska rättsfallet hade använt sig av en svensk dragbil med svenskt trafiktillstånd mellan Grycksbo och Katrineholm, hade transporten aldrig ifrågasatts och det hade varit en kombinerad transport. Med det upplägg som speditören valt i aktuellt mål blev det i stället en otillåten cabotagetransport, något som enkelt hade kunna undvikas genom att använda en svensk dragbil.