Jan Moberg gör stickprover av lasten med begagnade kläder. Efter ett samtal visar det sig vara "vanliga" begagnade kläder - inte avfall. Foto: Heidi Bodensjö
Jan Moberg jobbar på Länsstyrelsen i Skåne. Han har arbetat på flera myndigheter och i fyra år med olika saker på Länsstyrelsen, men nu är kontroll av avfallstransporter hans sysselsättning på heltid. Och han tycker om det han gör.
– Man träffar människor och vistas i olika miljöer. Arbetet är ”här och nu” på ett annat sätt än när man handlägger ärenden på kontoret, säger han.
Vi träffar honom i Helsingborgs hamn. Jans uppgift är att kontrollera godstransporter och undersöka om det kan vara frågan om avfallstransporter eller inte. Det kan handla om begagnade varor eller uppenbart avfall. Avfallstransporter kringgärdas av regelverk och den som kör sådana måste ha tillstånd från Länsstyrelsen.
Avfallstransporter ska åtföljas av såväl tillstånd som korrekt information i CMR och liknande dokument som regelverket kräver.
– Det finns en uppenbar brist på kunskaper inom just dokumentation. Att kunna fylla i ett CMR korrekt ska ett företag kunna göra, allt annat är beklämmande, säger Jan.
Om en avsändare inte fyller i ett CMR korrekt för en avfallstransport, kan det kosta företaget 10 000 kronor.
Det finns mängder av olika sorters avfall och det finns ”grader av avfall”. I avfallslagen finns olika kategorier, exempelvis farligt och icke farligt avfall och som transportör måste man söka tillstånd för antingen det ena eller båda beroende på lasten.
Vi står utanför en transport som innehåller säckar med begagnade kläder. Dokumenten är otydliga med om det är avfall eller inte. Jan öppnar en del säckar för att titta på kläderna.
– Jag försöker göra en bedömning, en varuundersökning, för att ta reda på om det är funktionella, hela och rena kläder, om det finns tecken på att någon form av sortering och vilken sortering det handlar om, säger Jan.
En sortering kan vara att sådant som inte är helt, rent och användbart sorterats bort. För andra saker kontrolleras om produkten har kvar sin funktion och har funktionstestats. För kläder tittar man också på om de går att använda. Stämmer dessa kriterier, är det inte längre avfall.
Om kläderna är väldigt slitna, har hål, är smutsiga eller luktar illa och liknande, är det avfall. Om avfallskläder ligger blandat med funktionsdugliga kläder, vad räknas det då som?
– Så länge en transport innehåller en viss andel av avfall, betraktas det som en avfallstransport och när det gäller kläder, är en försortering på en anläggning för detta, nödvändig för att säkra vilket innehållet sedan är, säger Jan.
Hur kan det drabba föraren om du nu hittar avfall och han inte har tillstånd?
– Den största risken är förseningar, oplanerade stopp och att transporten inte går att utföra som det var tänkt enligt tidsschemat. Vi vänder oss i första hand till den som är ansvarig för transporten och har beställt den, säger Jan.
I fallet med klädtransporten, kontaktade han den som beställt transporten och fick bekräftat att kläderna hade sorterats och alltså inte var en avfallstransport.
Jan har haft många ärenden som varit uppsåtligt felaktiga genom åren.
– Har man haft åtta ekipage på raken som stoppats med felaktigheter, går det inte längre att hänvisa till att man inte vet och förstår, men dessa hör till undantagen. Det vanligaste är okunskap och liten erfarenhet. Det är ett förhållandevis smalt kunskapsområde som alla inte har riktigt grepp om, säger han.
Det finns en ansvarskedja i den Europeiska avfallstransportförordningen där man listar i vilken ordning ansvar ska utkrävas om det inte finns några dokument och där tittar man främst på transportör och avsändare. Ibland finns dock endast transportören att tillgå när alla andra är okända.
Han tar ett exempel på två transporter med avsändare från Stockholm till Afrika där godset skulle ut via Hamburg.
– Avsändaren var en gatuadress där det fanns en bensinmack i Solna. Inget företagsnamn. Mottagarens adress, utan namn, var en park i Hamburg. Ingen av transporterna lämnade Sverige, säger Jan.
I det fallet blev det en polisanmälan med förundersökning och åklagare. Hittar man ett företag bakom transporterna kan det bli tal om företagsbot. Är det en privatperson, handlar det om dagsböter. Detta är inget Länsstyrelsen arbetar med utan det överlåter man till polisen.
Jan uppmanar förare att titta på fraktdokumenten och det gäller för all sorts gods.
– Ett CMR utan avsändare är för mig inte rimligt att se som korrekt. Utan korrekta uppgifter på dokumenten, kan det även röra sig om stöldgods, säger han.
Är detta ditt för alltid-jobb? Jan skrattar. Han har ju haft flera jobb under sin karriär.
– Jag ser dock att här finns ett behov av information och jag har tidigare arbetat som utbildningskonsult. Att kunna fylla i en godsdeklaration som så många gånger i onödan blir fel och upptar så mycket onödig tid inom hela transportsektorn och får effekter ända ut till företagen som inte får sina varor i tid, är grundläggande. Här skulle man ju utan tvekan kunna utbilda många utan att utbilda för mycket, avrundar Jan Moberg och beger sig till en container med ovisst innehåll.