När polisen har kontroller vid hamnen, är det mer regel än undantag att de får hantera utlänningsärenden. Den 29 september befinner vi oss på plats och det dröjer inte länge förrän två utlänningsärenden kort efter varandra har hamnat på kontrollplatsen. Lite senare kommer ytterligare ett. Samtliga är tredjelandsmedborgare utan rätt att arbeta i Sverige.

Det är gränspolis Anna Lönn som tar hand om det första ärendet och förklarar för oss hur det går till.
– Här har vi då en förare som uppvisar ett pass och körkort utfärdat av en tredjelandsnation, men han kör ett fordon registrerat i ett EU-land och han saknar förartillstånd. Förartillståndet är en förutsättning för att han ska få lov att köra här i Sverige, säger hon.

Vad händer med honom nu?
– Nu kommer vi att hålla ett förhör med honom i polisens lokaler här på kontrollplatsen. Sedan kommer vi att tala med vår beslutsfattare på gränspolisen som kommer att besluta om huruvida han ska bli avvisad och om möjligt satt i förvar i väntan på utvisning, säger hon.

Om det beslutas att han ska avvisas, kan han tas i förvar i Migrationsverkets regi för att invänta avvisningen. Så är proceduren, men den fungerar inte alltid. Varför inte?
– I den bästa av världar skulle vi ta alla som ska avvisas i förvar, men just nu är antalet förvarsplatser i Sverige en trång sektor då Migrationsverket dragit ner på antalet platser. Det innebär att beslutsfattarna måste prioritera vilka personer som ska sättas i förvar och vilka som anses kunna verkställa sig själva genom att återvända på egen hand, säger Anna Lönn.

Sverige har idag cirka 300 förvarsplatser mot ordinarie 517 eftersom Migrationsverket tillfälligt har minskat antalet platser som en åtgärd på grund av spridningen av covid-19. I Kållered/Göteborg finns idag 37 av dessa platser i drift.

Om mannen inte får någon förvarsplats, är det mest troliga att han själv kommer att få bekosta sin återresebiljett och på egen hand återvända till sitt hemland. Därtill kommer han att få ett återreseförbud som gäller hela Schengenterritoriet. Hade han haft ett uppehållstillstånd i något EU-land, hade det istället blivit aktuellt att utfärda ett nationellt återreseförbud till Sverige.
– Ett återreseförbud kan variera mellan 2-5 år. Hur länge det blir, bestämmer våra beslutsfattare, säger Anna Lönn.

När mannen sedan passerar Schengengränsen, alternativt tar sig till ambassaden i sitt hemland, får han en stämpel i sitt pass och det är från det datumet som tiden för återreseförbudet börjar ticka.

Föraren som Anna Lönn hanterar samt de andra två tredjelandsmedborgarna, får plats på Migrationsverkets förvar. I förvaret kan de få vänta på hemresan alltifrån några dagar upp till 12 månader, men i det här fallet rör det sig snarare om det kortare tidsintervallet.

Har ni exempel på att personer som, trots att de avvisats, dyker upp hos er igen innan tiden gått ut?
– Ja, absolut. Det har vi haft. De chansar helt enkelt. Det här är deras levebröd och antingen är de inte medvetna om att de måste ha tillstånden de saknar, eller så chansar de och tänker att sannolikheten att bli stoppad är väldigt liten, säger Anna Lönn.

Är det så att ni är för få som kontrollerar?
– Ja. Vi är alldeles för få, avrundar Anna Lönn.