Onsdagen den 3 mars har Kustbevakningens farligt godsinspektörer mobiliserat sig vid färjeterminalen i Helsingborg. För att inleda artikeln med en summering av utfallet av kontrollen, kan vi nämna att det till exempel utfärdades böter till fyra ADR-transporter.
– Det handlade mest om bristfällig lastsäkring och avsaknad av ADR-utbildning, förklarar farligt godsinspektören Arvid Tedvik.
När det handlar om farligt gods kan Kustbevakningen sköta lagföringen på egen hand. Men snart blir det desto krångligare. Detta när två frysekipage som körs av ryska förare skulle kontrolleras.
– Lasten i de båda trailrarna var identiska och bestod av frusen sill som skulle transporteras från svenska ostkusten till Danmark för att bli djurfoder. Och lastsäkringen ombord på samtliga av dessa var allt annat än bra. Den var obefintlig, berättar Arvid.
Sillen ombord är infrusen i isblock. Varje transport består av 22 ton och godset saknar all form av lastsäkring. När inspektörerna påpekar bristerna, himlar chaufförerna med ögonen.
– Och sedan kommer samma gamla devis igen att det här godset är så tungt så det flyttar sig inte.
Förarna berättar också att de inte har fått vara med vid lastningen på grund av riskerna med covid-19.
– Att de hade kunnat kontrollera sin last efter att lastningen slutförts verkar inte ha slagit dem, säger Arvid Tedvik.
Förarnas argument köptes alltså inte av kustbevakarna och lastbilarnas hindrades från att åka med färjan till Danmark, tills dess att lastsäkringen var åtgärdad.
– Lastsäkringsarbetet tog lång tid eftersom det saknades både spännband, stöttor och riktiga lastsäkringsöglor i trailerns golv, förklarar Arvid.
Kustbevakningens personal kontaktar transportören i Estland som menar att man har kört den här typen av gods på samma sätt i tio år utan att någon påpekat att det skulle vara mot reglerna.
– Jag vet inte varför, men transportören sa att han skulle ringa tullen för att få slut på vårt orimliga stopp, som han uttryckte det.
Kustbevakningen kontaktar därefter avsändaren.
– De berättar att man hade lastat fisken på samma sätt i flera år. De säger även att det är chaufförens ansvar att säkra lasten. De skulle i fortsättningen bli tydligare med att poängtera för chaufförerna att lasten skall lastsäkra innan de kör vidare förklarar Arvid Tedvik.
En stund senare dyker ytterligare en kyltrailer upp på färjeterminalen. Förvisso från ett annat åkeri men med likadan last – från samma avsändare. Lastad på exakt samma vis.
– Skillnaden var att här hade halva lasten flyttat sig i sidled på trailern.
Nu tyckte kustbevakarna att det hade gått lite för långt och därför ringer man sina kollegor på trafikpolisen i Helsingborg.
– Vi kan som bekant endast skriva ut böter för bristfällig lastsäkring när det finns farligt gods ombord. Övrigt gods som inte är klassat som farligt kan vi endast hindra från att åka med färjan, säger Arvid. För vilken gång i ordningen vi på tidningen har fått höra det, vet vi inte.
Arvid berättar att trafikpolisen alltid ställer upp om de har möjlighet. Så även den här gången. Nu var det dessutom tre transporter som skulle bötfällas.
Under den tiden Kustbevakningens inspektörer väntar på polisen ser de att en liknande transport är i färd med att rulla på en färja.
– Vi hann dock stoppa den precis innan den körde ombord.
Snart står det klart att en fjärde, identisk fisktransport befann sig på hamnområdet vilket betydde att nu var det fyra som skulle ha böter – och som skulle lastsäkra innan transporten i fråga fick lov att fortsätta.
Trafikpolisen dyker strax upp och de fyra förarna hade inget val. Samtliga fick betala böter och kustbevakarna fortsätter med sina ordinarie kontroller. Detta med ”ett öga” på de fyra ekipagen.
– Två av dessa lyckades efter mycket hjälp och utrustning från snälla kollegor, plus fyra timmars jobb, säkra sin last och komma med färjan.
De andra två förarna gav upp, drog för gardinerna och kröp till kojs i avvaktan på hjälp som deras åkare lovat dem på torsdag morgon.
– Dessa två blev klara för vidare färd vid lunchtid under torsdagen, avrundar Arvid Tedvik.
Den här gången kunde trafikpolisen komma och hjälpa Kustbevakningen. Och visst är myndighetssamverkan en bra lösning. Men en redaktionell tanke är att det blir fråga om ett oerhört resursslöseri.
Likaså är det så klart inte alltid som polisens arbetstider synkar med Kustbevakningens – och det är ju inte heller alltid så att polisen befinner sig i samma geografiska område för att enkelt komma till ”undsättning”.
Det kan ju dessutom vara så att polisen har pågående ärenden som gör att de inte kan hjälpa till. Kanske något för lagstiftaren att fundera på..?