Carl Bergkvist säger att det finns skäl att oroa sig.
– Redan i dag räcker inte pengarna till alla objekt. Det finns en överhängande risk för otäcka överraskningar om redan dyra projekt, exempelvis höghastighetsbanorna, sväller ytterligare i kostnad, säger han.

Trafikverket efterfrågade finansiering i 2017 års penningvärde. Regeringens infrastrukturproposition, som nyligen presenterades, avsätter 799 miljarder kronor över tolv år. Inkluderas trängselskatt, banavgifter och infrastrukturavgifter blir summan 876 miljarder kronor.

Dessa summor är dock beräknade i 2021 års penningvärde.

Carl Bergkvist fortsätter.
– Vi har räknat upp siffrorna med 11 procent, vilket innebär en lägre kostnadsökningstakt åren 2020–2021 jämfört med 2018–2019, detta då viss avmattning av kostnadsökningarna sågs under 2020, säger han.

Han konstaterar att det blir sammantaget en betydande skillnad i pris och innebär konkret att man tillfört för lite pengar om ambitionen är att kunna bygga allt som man utlovat. Risken är därför överhängande att finansieringen inte går ihop ens om alla projekt flyter på utan förseningar och fördyringar.

Regeringens ramar möjliggör åtgärder för 218 miljarder förutom stambanorna och obligatoriska kostnader.

Övriga önskade kostnader såsom stadsmiljöavtal, länsplaner, och trafiksäkerhetsåtgärder kostar i storleksordningen 113–124 miljarder kronor. De namngivna objekten i plan kostar 159 miljarder kronor.

Det innebär att det saknas mellan 54–67 miljarder kronor för att kunna genomföra alla namngivna objekt i planen. Till detta ska läggas att regeringen tydligt markerade att hela Norrbotniabanan ska byggas.
– Antingen kommer ytterligare finansiering krävas eller så finns risken att enskilda projekt drabbas mycket negativt eller i värsta fall inte blir av. Till det ska läggas att höghastighetsbanorna redan har en gigantisk prislapp och om den fortsätter att svälla under resans gång så kan problemen snabbt bli väldigt stora, avrundar Carl Bergkvist.