På eftermiddagen annandag påsk gör polisen i Västerås både hastighets- och yrkestrafikkontroller. Bland annat får en engelsk förare som transporterar testbilar reda på att det kostar 2 800 kronor att vara lite oförsiktig med gaspedalen.
– Han tycker dock att det är bra att hastighetskontrollerna utförs och skäms lite för att själv ha fastnat i en kontroll, säger bilinspektör Roger Ogemar.
Något senare vinkas ett polskt ekipage in på kontrollplats Evelund utanför Sala. Fordonet kör sin första cabotageresa efter att ha kommit in till Sverige den 2 april och allt verkar vara i sin ordning – tills föraren ombeds att uppvisa en handling som ska styrka den internationella transporten in i landet, vilken är grundförutsättningen för att få utnyttja cabotageundantaget.
Handlingen i sig är korrekt ifylld, men det som står skrivet väcker tankar om orimlighet.
– Att skicka en ensam dragbil mellan Sverige och Polen för att hämta 50 spännband som först transporterats 69 mil i Polen, färjekostnad för dragbilen tur och retur, samt att dragbilen ska köra 12 mil i Sverige för att leverera spännbanden till mottagaren som dessutom är åkeriets speditör i Helsingborg, då börjar det knaka i fogarna kring vad som är rimligt, säger Ogemar.
Speditören gör till Ogemar gällande att de ibland kan behöva köpa in spännband på detta vis. Det blir inte heller bättre när speditören säger att hela den beskrivna transporten utförts för 1 500 kronor.
Enligt färdskrivaren och de färjebiljetter som föraren presenterar för polisen, framkommer ytterligare märkligheter.
– Det visar sig att dessa spännbandstransporter av en händelse sker vart sjunde dygn i anslutning till varje gång fordonet utfört sina tre nationella cabotagetransporter. Tänk vilken tur somliga har, säger Roger Ogemar och tillägger att detta naturligtvis inte är något speditörens representant säger sig känna till och dessutom ifrågasätts varför polisen tror att fraktsedeln är ”friserad” för detta syfte.
När polisen framhärdar det orimliga i händelseförloppet, kom anklagandet att svensk polis inte kan regelverket och att de tidigare alltid fått tillbaka sanktionsavgiften när Transportstyrelsen gjort sin bedömning.
Det blir beslutat om en sanktionsavgift på 40 000 kronor för misstänkt otillåtet cabotage och då pengarna inte utlovas förrän dagen efter, den 6 april, klampas fordonet.
Just denna speditör säger Roger Ogemar att man vid flertalet tillfällen haft förare som visat upp liknande handlingar för inkommande, internationellt gods.
– Vi har sett frakthandlingar för inkommande last bestående av spännband, bältesband, hudkräm och tompallar, allt i så liten mängd att det får plats antingen inne i hytten eller bandat på vändskivan, naturligtvis för att färjebiljetten skall bli så billig som möjligt, säger han.
På förmiddagen dagen efter har föraren fått pengar på sitt kort och kan betala sig loss. På frågan om när trailern som blir stående kvar ska hämtas, säger föraren att det blir hans chefs problem. Själv ska han åka hem till Polen och strax därefter försvinner han.
Roger Ogemar och hans kollegor har sett mycket, men slutar aldrig förvåna sig över den uppfinningsrikedom de som vill kringgå reglerna uppvisar.
– Det är dags att vi får igång en massiv kontrollverksamhet innan dessa fuskare med sina slavhandelsverksamheter kommer att konkurrera ut svensk åkerinäring. Transporter kostar, det behöver man inte vara raketforskare för att inse, men det ska inte vara de utländska förarna eller den svenska åkerinäringen som betalar största delen, avrundar Roger Ogemar.