Syftet med rapporten är att identifiera potentiella styrmedel och åtgärder som kan minska belastningen av mikroplast från däck- och vägslitage på miljön, samt att bedöma vilka som bör prioriteras för fördjupad utredning eller kunskapsuppbyggnad.

Rapporten omfattar styrmedel och åtgärder som minskar utsläppen, spridningen och effekterna av mikroplastpartiklar från däck och vägmarkeringar i miljön samt de som bidrar till att öka kunskapen inom området.

De har sammanställt 35 översiktliga styrmedels- och åtgärdsrubriker under vilka det finns 58 preciseringar som i detalj anger vad det är för potentiellt styrmedel eller åtgärd som avses, förklarar Mikael Johannesson, forskningschef på VTI och en av författarna.
– Vi har fokuserat på styrmedel och åtgärder som bidrar till att minska uppkomst och utsläpp av däckpartiklar men till exempel slitage av vägmarkeringar ingår också i kartläggningen. Anledningen till vårt fokus på däck är att däckslitage utgör den allra största källan till mikroplast från vägtrafiken och att det generellt är effektivast att vidta en åtgärd vid källan, säger han.

Prioriteringen av styrmedlen och åtgärderna har skett i nivåerna: högt prioriterad, prioriterad och inte prioriterad. I flertalet fall behövs mer kunskap innan de kan utvärderas, implementeras eller genomföras, varför förslag som leder till direkta åtgärder inte kan ges.

Av de 20 som de har prioriterat högst anser de några vara särskilt intressanta. De är de som handlar om 1) minskat trafikarbete, 2) körbeteende, 3) däckens slitagebenägenhet 4) lufttryck och hjulinställningar, 5) reglering av farliga ämnen, 6) uppsamling av däckpartiklar under färd, 7) hållbar hantering av vägdagvatten, och 8) kunskapsuppbyggnad för bedömning av risker och behov av åtgärder.
– Vi kan alla genom vårt beteende minska belastningen av mikroplast men frivilliga åtgärder är knappast tillräckligt det behövs också styrmedel på olika nivåer, inte minst på EU-nivå säger Mikael Johannesson.

Bristen på kunskap gör att det inte går att bedöma hur stor risken är med mikroplast i miljön och därför går det inte heller att bedöma åtgärdsbehovets storlek. Det faktum att utsläppen från däck- och vägslitage är stora och ökar, att partiklarna sannolikt är svårnedbrytbara och ackumuleras i miljön samt att partiklarna i sig och miljö- och hälsofarliga ämnen i partiklarna kan påverka organismer negativt bedöms dock vara tillräckligt för att vidta förebyggande åtgärder. Behoven av åtgärder mot mikroplast har bland annat förts fram av Europeiska kommissionens vetenskapliga råd. Det är också i linje med försiktighetsprincipen i miljöbalken.

Rapporten har tagits fram inom ramen för ett flerårigt regeringsuppdrag om mikroplast från vägtrafiken och du kan läsa den i sin helhet här.