Borde det finnas nolltolerans för vissa läkemedel vid körning?

När vi talar om drograttfylleri tänker antagligen många på droger som cannabis, kokain och liknande olagliga substanser, men när Västerås yrkestrafikgrupp den 26 januari får ett samtal från allmänheten om en lastbil med släp som vinglar på E18 och en del av inringarna tror att föraren kanske håller på att somna, hämtar man in ekipaget till kontrollplats Karleby och drograttfylleri får en annan innebörd.

Föraren är glansig i ögonen och uppträder påverkat, men eftersom polisen i Sverige inte har tillgång till drogtest-kit som exempelvis Danmark och Storbritannien har, kan man inte på plats göra en initial test utan måste gå på de intryck personen förmedlar.

Föraren har recept på flera olika preparat, däribland det potenta smärtstillande Tramadol. Föraren blir misstänkt för drograttfylleri.

Att använda droger när man kör är förbjudet, men vad händer om det är ett preparat som exempelvis Tramadol och man har recept för det? Det är här begreppet drograttfylleri riskerar försvagas.

Om en person som kör ett fordon och inte har recept på Tramadol, men ändå har tillgång till preparatet och tar exempelvis en halv tablett som sedan visar spår i blodet, då kan han bli dömd för drograttfylleri. En person som emellertid har recept för preparatet och tar ganska stora mängder av det, kör ett fordon och vinglar under färd samt uppträder påverkat, kan klara sig från straff.

Att alla människor inte tar sitt ansvar när det gäller att bedöma om de kan köra ett fordon när de tar en sorts preparat, är inte obekant. Frågan uppstår då om det inte borde vara fler recept som direkt klassas som olämpliga att köra med, kanske till och med borde vara förbjudna i kombination med att köra ett fordon och att en överträdelse skulle innebära en automatisk körkortsindragning?

I maj 2005 tog Läkemedelsverket bort den röda triangeln från preparat som ansågs kunna inverka exempelvis på bilkörning. Huvudanledningen angavs vara att läkemedel som saknade varningstriangeln av användaren kunde betraktas som helt ofarliga i samband med exempelvis bilkörning, en generalisering som inte kan göras.

Vi frågar Läkemedelsverket om det finns några preparat som är direkt olämpliga att ta när man kör ett fordon.
– Det är individuellt hur man reagerar och mår av ett läkemedel. Risken för att körförmågan påverkas är oftast störst i början av en ny eller ändrad läkemedelsbehandling. Därför är det särskilt viktigt att vara försiktig i början av behandlingen, säger Maria Edman, biträdande enhetschef på Läkemedelsverket.

Det är din skyldighet att ta reda på hur ditt läkemedel påverkar dig som förare.
– I bipacksedeln finns ett avsnitt ”Körförmåga och användning av maskiner” där man själv kan läsa om riskerna med sitt läkemedel, säger Maria Edman, biträdande enhetschef på Läkemedelsverket, avrundar Maria Edman.

På redaktionen kan vi i nuläget endast sia om huruvida det egna ansvaret efter att varningstrianglarna tagits bort, leder till att fler kör trots att de påverkas negativt av ett preparat de intar.

En jämförelse vi ändå dristar oss att göra är med de länder där en viss promillehalt tillåts och då öppnar för att kunna ta en öl eller två. Men det öppnar även för risker eftersom det är svårt att veta exakt var gränsen går vare sig det handlar om öl eller läkemedel.