Som 7-åring är Stefan 1972 med om en allvarlig drunkningsolycka. Syrebristen han utsätts för orsakar epilepsi som han får medicin för. Sedan 1982 är han anfallsfri och med den tidigare möjliga dispensen har han kört tunga fordon i yrkesmässig trafik sedan 1989.
– Under alla dessa år har jag inte någon gång haft några problem vare sig med min epilepsi eller medicinen och har alltså uppfyllt Transportstyrelsens krav fram tills idag, säger Stefan.

När han börjar köra yrkesmässig trafik får han skicka in läkarintyg varje år. Sedan blir det vartannat år eftersom allt fungerar bra.
– Efter ytterligare något år behövde jag bifoga läkarintyg endast i samband med körkortsförnyelsen vart femte år, säger Stefan.

Men så kommer ödesåret 2020 när Stefan lämnar in sina papper för att förnya sina behörigheter. Snart kommer brevet som Stefan helst hade varit utan. I brevet står det att hans tunga behörigheter dras in – med omedelbar verkan.
– Där står man och förstår inte riktigt vad som just hänt, men efter en stund klarnar det. Paniken sprider sig och jag tänker ”vad fan gör jag nu”. Just där och då tas mitt levebröd ifrån mig. Känslorna rusar åt alla håll och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag ringde till min arbetsgivare och sade att det nu var färdigkört för min del, säger Stefan.
Allt har nu vänts upp och ner och ju mer Stefan förhör sig hos myndigheterna, desto konstigare svar upplever han att han får. Den psykiska stressen är svår, ekonomin drabbas och anhöriga och vänner likaså.

Sverige gick från att ha vad Stefan anser vara bra bestämmelser för epileptiker och tunga behörigheter, till att över en natt börja tillämpa EU:s hårdaste hälsokrav för epileptiker.
– Något jag funderat över är varför inte Transportstyrelsen hörde av sig redan 2017 när reglerna började tillämpas. De måste rimligtvis veta vilka yrkesförare som har epilepsi. Hur kunde de låta mig som de nu i ett slag har olämpligförklarat, köra ända tills jag ska förnya mitt körkort år efter att de nya reglerna trädde i kraft? Var jag inte olämplig redan 2017? Det hela går inte ihop, säger Stefan.

Ett svar som Stefan fått och som förbryllar honom, är att det inte är anfallen som oroar. Det är istället eventuella biverkningar av medicinen vilken kan ge trötthet och koncentrationsstörningar.
– När man påbörjar medicineringen justeras doser och annat i början. Man går ju inte omkring i över 40 år med en massa konstiga biverkningar. Hade jag gjort det så hade jag ju inte fått körkort från första början, säger Stefan.

Vad skulle hända om du slutar medicinera, frågar vi Stefan?
– Då ökar risken för anfall från 1 procent till 2 procent, säger han.
Vi har tidigare tagit del av en neurologs intyg i ett annat fall och där anges att det finns cirka 2 procents risk att en person får ett epileptiskt anfall även utan en diagnos.
– Jag anser att de nya reglerna tvingar personer att sluta ta medicin som, i mitt fall, har tagits i 40 år utan komplikationer. Jag har också gjort tester för koncentration och minne med gott resultat. Om inte det är att se som en god prognos, vet jag inte vad som skulle vara det, säger Stefan.

Stefan vill se en individuell prövning när det gäller behörigheterna eftersom man inte kan dra alla över en kam, men han tycker också att han bevisat att han inte är en ”farlig” förare efter att ha kört yrkesmässigt i över 30 år.
– Det hade säkert gått att hitta en mindre nogräknad läkare och få denne att skriva ett intyg på att jag är frisk och då hade Transportstyrelsen aldrig fått veta något, men vi som nu är drabbade är professionella chaufförer och vet vad som krävs i trafiken och har lämnat våra intyg som man ska göra, säger han och tillägger att han har ett intyg från Neurologmottagningen på CSK i Karlstad som säger att man inte ser några hinder för honom att köra lastbil.

Stefan känner flera förare som inte vågar gå till läkare av rädsla för att förlora sina behörigheter. Det kan handla om epilepsi, sömnapné, syn och annat.
– De jag talat med inom vården anser att det är en förnedring av en yrkesgrupp som kört i många år bevisligen utan problem, säger Stefan.

År 2005 tas den röda varningstriangeln bort från läkemedelsförpackningarna och det åligger användaren att via bipacksedeln ta reda på preparatets verkningar och sedan själv bedöma om det är lämpligt att köra ett fordon.
– Det gäller tydligen inte oss med en epilepsidiagnos som medicineras i samråd med läkare där det även tas höjd för trafiksäkerheten. I alla år har Transportstyrelsen inte haft några synpunkter och nu plötsligt är vi farliga förare, säger Stefan.

Han konstaterar att diabetiker i år har fått friheten att sköta sin medicinering under eget ansvar.
– Diabetes är vanskligare att hålla i schack. Det är mer som ska klaffa för att hålla värdena i ordning, som mattider, sömn, stress och annat. Epileptikern tar sin tablett och så är det klart, säger Stefan.

EU-parlamentariker Peter Lundgren (SD) ställer frågan om de skärpta hälsokraven till EU och får svaret: ”Det står också i 2006/126/EG i bilaga III, punkt 12.12, att nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos, tillstånd att föra motorfordon tidigare”.
– 40 år utan anfall måste väl ändå anses utgöra en god prognos, avrundar Stefan Djupfeldt.