Vad är det som gör att man har lättat upp för diabetiker, men inte för epileptiker som varit anfallsfria i decennier? Vad är det som förändrats för diabetikerna som gör att de inte längre anses utgör en omedelbar trafiksäkerhetsfara?
– Föreskrifterna om medicinska krav för körkortsinnehav utgår från bilaga III till körkortsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort). Bilaga III anger minimikrav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon. Där anges bland annat vilka minimikrav som finns vad gäller diabetes och epilepsi, svarar Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen fortsätter och säger att när det gäller de tidigare reglerna om diabetes, var de till viss del strängare än minimikraven i körkortsdirektivet. De nya diabetesföreskrifterna är nu i enlighet med minimikraven i direktivet och innehåller inte något strängare krav vad gäller innehav av högre behörigheter vid sjukdomen diabetes.
– De nya reglerna innebär att föreskrifterna har ändrats på så sätt att de numera utgår från vilken behandling som personen har och risken för att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker). Tidigare kunde endast personer med insulinbehandlad typ 2-diabetes ha körkort för lastbil, buss eller taxiförarlegitimation i Sverige. Från den 1 januari 2022 är det möjligt även vid andra typer av diabetes, under vissa förutsättningar. Reglerna har ändrats bland annat eftersom vi i dag har mer kunskap om diabetes och eftersom det fanns utrymme att ändra i förhållande till direktivet. Vi har alltså haft särkrav i detta avseende i Sverige, eftersom det har ansetts medicinskt motiverat ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Det har dock skett en utveckling i hur sjukdomen behandlas och de hjälpmedel som finns för att hålla koll på sin blodsockernivå. Det gör att risken av att drabbas av för lågt blodsocker i dag är mindre jämfört med hur det såg ut för tio år sedan, säger Transportstyrelsen.

För epilepsi är dock minimikravet i körkortsdirektivet för högre behörigheter (lastbil och buss) vid diagnosen epilepsi tio anfallsfria år utan medicinering. Det gäller även vid juvenil (under barndomen) epilepsi.

Fanns det inte möjlighet att ”fasa ut” förare som kört yrkesmässigt med dispens från Transportstyrelsen utan att ta in nya dispensfall?
– Föreskriftsrevideringen som gjordes år 2017 innebar att den övergångsregel (även kallad farfarsregel) för epilepsi och högre körkortsbehörigheter som fanns i föreskrifterna togs bort. Avsikten med farfarsregeln var att ”fasa ut” förare som inte uppfyllde de nya reglerna som infördes år 2010 med anledning av körkortsdirektivet, säger Transportstyrelsen.
EU-kommissionen har sedan genom ett så kallat överträdelseärende, påpekat för Sverige att denna typ av farfarsregler (som ställer lägre krav än det nu gällande körkortsdirektivet) inte får finnas. Eftersom de tidigare reglerna inte nådde upp till direktivets minimikrav behövde övergångsregeln tas bort.

När yrkesförare med epilepsidiagnos idag ska förnya sina tunga behörigheter, blir de istället fråntagna dessa med omedelbar verkan. Eftersom dessa förare har kört med dispens och lämnat in läkarintyg under alla år, blir frågan varför Transportstyrelsen inte kontaktade dessa förare direkt när de nya reglerna skulle träda i kraft? Dessa förare förlorar sina behörigheter med omedelbar verkan vilket upplevs som att de utgör en direkt trafiksäkerhetsfara. Hur kan man låta dessa förare fortsätta att köra i upp till fem år om de sedan med omedelbar verkan, över en natt, ses som trafikfaror?
– Transportstyrelsen har inte laglig möjlighet att söka fram vilka personer som beviljats fortsatt innehav med stöd av de då aktuella övergångsreglerna. Detta på grund av begränsningar i hur sökningar får göras i våra system. Någon riktad information till dessa personer är därför inte möjlig att genomföra, säger Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen gjorde en konsekvensanalys innan införandet av de skärpta hälsokraven. Den enda positiva effekt som anges i sammanställningen i analysen är ”Inga ekonomiska ekonomiska konsekvenser för staten till följd av att Sverige inte lever upp till gemensamma EU-regler.” Det är lätt att få intrycket att, oavsett hur det drabbar den enskilda chauffören, åkeriet eller andra, detta är det viktigaste infomrationen – att Sverige följer EU-reglerna trots att dessa öppnar för undantag när prognosen är god.

När frågan ställdes i EU, svarade Adina Valean i EU-kommissionen att ”förare med epilepsi ska ha uppnått 10 anfallsfria år utan medicinering.” Hon säger också att ”I 2006/126/EG i bilaga III, punkt 12.12, öppnar för att nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos, tillstånd att föra motorfordon tidigare.”
– Ett EU-direktiv kräver införlivning i medlemsländernas nationella regelverk. Direktiv lämnar till de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för införlivandet, men medlemsländerna är bundna vid det resultat som direktivet är tänkt att uppnå. De medicinska kraven i körkortsdirektivet är så kallade minimikrav, vilket innebär att medlemsländerna allra minst måste uppnå kraven i direktivet. Det betyder att våra svenska regler för innehav av körkort vid till exempel diabetes eller epilepsi inte får understiga de krav om dessa sjukdomar som anges i körkortsdirektivet, säger Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen bekräftar att det stämmer att körkortsdirektivet anger att myndigheten i undantagsfall kan ge en förare med god prognos tillstånd att köra tidigare än efter tio års anfallsfrihet vid diagnosen epilepsi (punkt 12.14) eller efter fem års anfallsfrihet efter ett första epileptiskt anfall (punkt 12.12).
– Det krävs dock att personen har varit utan medicinering under den anfallsfria tiden. Vi tillämpar möjligheten att i undantagsfall medge förare med förutsättning för en god prognos att föra motorfordon tidigare genom det undantagsförfarande som finns i Sverige som följer av 8 kap. 11 § körkortsförordningen (1998:980), säger Transportstyrelsen.
I prövningen om undantag kan Transportstyrelsen dock inte frångå minimikravet i direktivet, det vill säga kravet om att personen ska ha varit medicinfri under den anfallsfria perioden. Att det är så undantagsmöjligheten ska uppfattas, det vill säga att det är ett minimikrav med medicinfrihet vid undantag, är utrett och har stämts av med EU-kommissionen.
Undantag kan alltså i vissa fall, efter en individuell bedömning, beviljas för en person som har varit anfallsfri under flera år och som bedöms ha en god prognos under förutsättning att denne även har varit medicinfri under den anfallsfria tiden, detta enligt Transportstyrelsen.