I november förra året stoppades två av åkeriets ekipage för poliskontroll i Norrland. Proffs skrev om ärendet i torsdags i förra veckan.

Den ena föraren fick, enligt åkaren, under kontrollen genomgå en djupt kränkande kroppsvisitering. Den aktuella föraren, som inte talar svenska alls, hävdar att han tvingats klä av sig naken och att polismännen i polisbussen skrattat under tiden och att en rektalundersökning gjordes.

Vi kontaktar åkeriet. Förundersökningen om misstänkt tjänstefel lades ganska snabbt ner, vad tänker du kring det?
– Jag tycker det är för jäkligt att det lades ner så fort. Jag har läst utlåtandet och ser att det är lögner på lögner. Polismannen påstår att föraren endast behövde ta av sig strumporna, men sanningen är att strumporna var det enda han fick behålla på, menar åkaren.

Åkaren berättar att polisen i förhör erkänt att det i bussen skrattades och skojades.
– Problemet för föraren som inte kan ett ord svenska och står utan kläder medan de skrattar, är att han inte förstår åt vad de skrattar. Hur ska han tolka deras skrattande, säger åkaren.

Hur kan det komma sig att utsagorna från föraren och polismannen är så totalt olika? Menar du att polisen ljuger?
– Jag har en känsla av att polisen håller varandra om ryggen. Det är två poliser i bussen när visiteringen genomförs och jag menar det har pratat ihop sig, säger han.
Åkaren säger att den aktuella föraren hade haft semester i tre veckor och började sitt pass denna dag och det fanns inget att misstänka honom för.

Enligt åkaren har polismannen sagt till förarna att åkeriets bilar ska stoppas hela tiden. Kan slitningarna mellan ditt åkeri och polisen ha att göra med att ditt åkeri fått tämligen tunga sanktionsavgifter genom åren?
– Att få sanktioner med påtagliga summor på ett åkeri med cirka 40 anställda och en omsättning på runt 50 miljoner kronor är lätt eftersom varje enkel överträdelse räknas samman. Några minuter här och där och en liten å blir snabbt en stor flod. Och ja, jag har haft en förare som påkommits med att köra på en annans förarkort, men denne avskedade jag och fick betala tre månadslöner för, men det syns inte i något register, säger åkaren som lyfter att Transportstyrelsens bedömningar är alldeles för fyrkantiga.

När Proffs går igenom Transportstyrelsens beslut, de tio som vi har tagit del av, så ser vi att det i ett fall handlar om dagliga körtider utan lagstadgad vila på närmare 25,5 timmar, ett annat på 24 timmar och 50 minuter och så vidare. Likaså finner vi många anmärkningar som gäller för korta dygnsvilor, varav den kortaste var 45 minuter. Exemplen är många.

Åkaren hävdar vidare att han haft en (1) förare som påkommits med att ha kört på annans förarkort. I Transportstyrelsens beslut hittar vi tre sådana förseelser.

Proffs har konfronterat åkaren med dessa uppgifter, men han har inte återkommit med någon förklaring före denna artikels publicering.

Även om åkeriet fått sanktioner har trafiken kunnat bedrivas på ett normalt sätt varför åkaren å det bestämdaste avvisar att sanktionerna ligger bakom att hans fordon nu stoppas påtagligt ofta, särskilt i Luleåtrakten.
– Det är efter att jag anmälde händelsen med visitationen som kontrollerna av mina fordon har ökat påtagligt och nu även i andra regioner än Norrland. Våra bilar blir stoppade varje vecka, säger han och pekar på att det är den aktuella polismannen som är en katalysator i detta.

Att överklaga nedläggningen av utredningen om misstänkt tjänstefel får åkaren veta är ingen idé, men vad ställer han för hopp till den fortfarande pågående JO-utredningen?
– Att vi ska få reda på vad polisen får och inte får göra. Vad kan vi säga nej till när polisen begär något? Har de rätt att gå in i hytten på en lastbil utan åklagares beslut? Har vi rätt att neka det? Måste en förare följa med in i polisbussen med dem? Måste vi berätta var vi varit eller inte, säger han.

I detta fall handlar det om en förare som inte kan ett ord svenska. Åkaren menar att om ett antal poliser under en längre tid pressar föraren, kan man få denne att säga det de vill.
– Polismannen erkänner att de skojar och skrattar i bussen när min förare är där, men han förstår ju inte åt vad de skrattar när han står där med byxorna nere. Min förare kände sig djupt förnedrad och efter händelsen ringer han och vill säga upp sig, säger åkaren.

Den springande punkten och där utsagorna skiljer sig helt åt, är hur naken var föraren och här upprepar åkaren att poliserna håller varandra om ryggen.
– Jag vill att sanningen ska komma fram och jag hoppas att JO går vidare med ärendet så det blir tydligt vad som är okej och vad inte. Jag har ingen anledning att misstro min förare och jag vill verkligen att sanningen ska komma fram. Ingen ska behöva bli trakasserad på detta sätt, avrundar åkaren.